Neuro-politik

Det är Ann Charlott Altstadts slutsats efter att hon tagit del av neurovetenskapliga rön om att människor och andra djur är evolutionärt programmerade att samarbeta och dela med sig:
"Det är inte bara känslor som har en längre evolutionär historia än människan, utan också egenskaper som empati och samarbetsförmåga, samt preferenser för rättvisa och jämlika relationer" (Aftonbladet Kultur 12/6).
Detta legitimerar enligt Altstadt inte bara vänsterns politik utan alltså också att man sjukförklarar dem som motsätter sig den.

Jo, tjena. En annan som diskuterar människans natur med utgångspunkt i neurovetenskap och evolutionsbiologi är Todd Buchholz, aktuell med boken Rush: Why You Need and Love the Rat Race. Han menar att tävlingslystnad och framgångssträvan ingår i vårt evolutionära arv. Ska vi tolka det som att alla som förespråkar en välfärdsstat som skyddar människor från konkurrensens negativa effekter är utvecklingsstörda?
Neuropsykiatrikern Louann Brizendine kartlägger i sin tur i boken The Female Brain de många skillnader som finns mellan mäns och kvinnors hjärnor. Är det en intäkt för att dessa skillnader borde institutionaliseras på politisk väg - och att alla som inte håller med lider av skador i ifrågavarande organ?

Ni anar vartåt det barkar. Listan över alla beteenden som vi på ett eller annat sätt programmerats till evolutionärt kan göras lång. Hur välja vad vi vill göra politik av?
Moralfilosofen David Hume menade att man inte kan härleda ett bör från ett är. Att saker och ting råkar vara på ett visst vis är inte ett moraliskt argument för att det är så saker och ting ska vara. Det blir särskilt tydligt när flera "motstridiga" fakta samexisterar - som att våra gener gör oss såväl samarbetsvilliga som tävlingsinriktade.

Finns det dessutom inte bättre argument för vänsterpolitik än de Altstadt föreslår? Peter Gerlach är redaktör för nyutkomna antologin Nationalekonomi för Vänstern. Han tar just det nationalekonomiska antagande om människan som nyttomaximerande egoist, som Altstadt avfärdar i sin artikel, som ett exempel på varför vänstern behövs:
"Man skulle kunna argumentera att det är först när man antar att människor är egoistiska som man verkligen behöver offentliga institutioner och fackliga organisationer för att bedriva socialpolitik och garantera humana arbetsförhållanden". (s.15)
En rimligare ingång, kan man tycka. Men så kommer Gerlach redan på nästföljande sida till Humes åtskillnad mellan är och bör.

Slutligen kanske det kan vara på sin plats att efterlysa en (mycket rudimentär) lag för offentliga samtal:
För det första, anta att din antagonist är normalbegåvad och har alla relevanta hjärncentra på plats, tills dess att en medicinsk journal bevisat motsatsen. För det andra, anta att han eller hon faktiskt har goda intentioner, åtminstone tills du sett ett utdrag ur straffregistret.
Många bryter mot den andra satsen, färre mot den första. Altstadt bryter mot bägge.