I svåra stunder måste politiker ta medborgarna på allvar. Tro på dem och deras förmåga att inse realiteter, på deras villighet att acceptera åtgärder som åtminstone kortsiktigt gör vardagen drägligare. Men det folkliga godkännandet av krispolitik uppstår bara om människor känner sig behandlade som tänkande vuxna.
Tysklands konservativa förbundskansler Angela Merkel har problem i opinionen nu. Och i de egna partileden mullras det. Det beror i hög grad på att hon och koalitionsregering inte tillräckligt djupt diskuterat varför och hur Tyskland ska leda, och betala för, arbetet med att stabilisera euron. I alla fall inte offentligt.
I tisdags framträdde Merkel tillsammans med Frankrikes president Nicolas Sarkozy. Avsikten var att lugna oroliga medborgare. Här ska tas krafttag, bildas en ekonomisk regering för euroområdet. På sikt ska skattepolitiken samordnas och så ska man införa en transaktionsskatt på finansiella affärer, Tobinskatt som det kallades på den tid Attacrörelsen var aktiv.
Är detta att ta medborgarna på allvar? Tvärtom. Det är ett bevis för att ledarna för Europas två största länder anser att deras landsmän är debila.
De flesta tyskar och fransmän begriper att det inte går att införa Tobinskatt bara i Europa. Handeln skulle flytta till USA, Kina eller varsomhelst. Inte för att de finansiella företagen är onda, utan för att skatten i slutändan först och främst betalas av blivande pensionärer i form av lägre avkastning.
Dessutom skulle aldrig Storbritannien eller Sverige gå med på att införa en sådan skatt. Återstår att göra det bara inom euroområdet. Frankfurt skulle förintas som finanscentrum, London skulle ta det mesta och Stockholm nypa delar.

Detta kommer inte att hända. Det vet Merkel. Det vet Sarkozy. Ändå står de och pratar om en europeisk finanshandelsskatt.
Skälet är att de vill ha andra att skylla på. De vill kunna hävda att denna ädla idé om att låta plutokrater (som egentligen är vanliga pensionärer) betala för sig har stoppats av de otäcka britterna som minsann aldrig ställt upp helhjärtat för Europa. Och nu till och med har mage att skriva rubriker om "Rise of the fourth reich" (Daily Mail).
Tyskarna och fransmännen genomskådar sina ledares manöver. Och tappar ytterligare förtroende för dem. Mycket rättvist, men dessvärre hjälper det varken Tyskland, Frankrike eller övriga Europa.
Angela Merkel och Nikolas Sarkozy har skyldighet att vara ärliga. Tala om vad de tror händer i värsta och bästa fall om euroländerna går mot mer likartad företags- och kapitalbeskattning, om man ger ut gemensamma euroobligationer i stor skala. Tala om vad de tror händer om euron faller samman helt eller delvis.
Medborgarna måste bli respektfullt behandlade. Blir de behandlade som idioter agerar de som idioter. Och då går det garanterat illa. Euro eller inte.