Medievinkeln på Borgs budget har varit entydig: det är de rika som är vinnarna och de fattiga som är förlorarna. Samma budskap har upprepats från oppositionen. "En höginkomsttagare får tio gånger högre skattesänkningar än pensionärerna", dundrade exempelvis socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros.
Det låter ju som rena Colombia i orättvis klasspolitik. Verkligheten är dessbättre en annan.
Till att börja med ska regeringens inkomstskattesänkningar ses som en helhet. Jobbskatteavdragets tre steg har haft ett tydligt fokus på att gynna låginkomsttagare mest. Poängen har varit att göra det mer gynnsamt för personer att gå från bidrag till arbete. Det har varit en riktig prioritering.
Denna gång valde dock Borg att också höja den så kallade brytpunkten i skatteskalan, det vill säga den inkomstnivå där löntagare inte bara måste betala kommunalskatt utan också statlig skatt. Från och med årsskiftet höjs den gränsen från dagens 28400 kronor i månaden till 31700 kronor.
Det är denna justering som har utlöst kritiken om att regeringen gynnar de rika. Men vilka är då alla dessa människor som badar i pengar? Tja, enligt fackförbunden TCO och Saco talar vi exempelvis om en tredjedel av gymnasielärarna och socialsekreterarna, hälften av barnmorskorna och sjuksköterskorna med specialkompetens och två tredjedelar av poliserna.
Rena lyxlirarna alltså.
När Kjell-Olof Feldt sjösatte den stora skattereformen 1990 var målet att högst 15 procent av alla med deklarerade inkomster skulle betala statlig skatt. I år är den andelen uppe i 18 procent, men efter Borgs reform väntas man komma tillbaka till 15-procentsgränsen igen.
Det som på Ingvar Carlssons tid var vettig skattepolitik anses i dag alltså som höjden av orättvisa. Och då har alliansen inte ens vågat ta i frågan om värnskatten, som gör att marginalskatten för exempelvis civilingenjörer och distriktsläkare ligger på runt 57 procent.
Den verkligt intressanta uppgiften när det gäller den statliga skatten är förresten andelen av de heltidsarbetande som betalar statlig skatt. Då visar det sig att hela 35 procent av löntagarna hamnar över brytpunkten, enligt SCB.
Det är dessa som är "höginkomsttagarna" och "de rika" i debatten. Allt är förstås relativt, som det brukar heta. Men när en tredjedel av alla heltidsarbetande får behålla mindre än 50 kronor av en extra intjänad hundralapp borde det stå klart att vi har ett problem på halsen.
Den breda medelklassen i Sverige är överbeskattad. Det riskerar att leda till att färre tycker att det är värt att anstränga sig lite extra, ta ett chefsjobb eller utbilda sig. Vill man fylla plånboken i Sverige bör man i stället se till att jobba svart eller starta ett företag vid sidan om.
Borgs höjning av brytpunkten för den statliga skatten är därför ett välkommet steg i rätt riktning. Men målet måste vara att komma tillbaka till skattereformens formel om 50/15, det vill säga att även ta bort värnskatten.
Den principen var klok då och är lika klok i dag.
