I Sverige har hiv-positiva människor informationsplikt. Att inte delge eventuella sexpartners att man är smittad är straffbart och kan resultera i fängelse i upp till tio år.
En av de centrala frågorna under världsaidskonferensen i Washington i helgen är om lagstiftning liknande den svenska är effektiv, eller rentav motverkar det viktiga arbetet med att förhindra smittspridningen.
Svaret tycks vara att den svenska politiken är ineffektiv. Det konstateras i den nyligen publicerade rapporten "HIV & the Law" från UNAIDS, ett FN-organ som arbetar förebyggande mot hiv och aids.
Rapporten slår fast att regelverk som det svenska bidrar till att antalet hiv-smittade ökar i världen. Risken att stämplas som kriminell gör att många undviker att testa sig. Som resultat går sjuka med vårdbehov miste om potentiellt livsuppehållande stöd och behandling:
Rapporten konstaterar att lagstiftningen "uppmuntrar till riskbeteenden, hindrar människor från att tillgodogöra sig förebyggande behandlingar och förvärrar de sociala stigman och orättvisor som gör människor mer sårbara för hiv-relaterade infektioner och sjukdomar."
Regelivrare talar inte sällan om respekt och omtanke för omgivningen när de försvarar den nuvarande lagstiftningen. Men också inbillad välmening kan bära spår av unken moralism - och Sverige är inte fritt från moralism, det märks tydligt i det råa och ovetenskapliga kriget mot narkotikamissbrukare.
När rädslan för hiv var som allra störst i samband med utbrottet under 80-talet talades det inte sällan om att smittade skulle ge sig till känna, ofta med allvarlig social stigmatisering som följd.
Vittnesmål från drabbade visar att vi fortfarande har lång väg att gå i fråga om acceptans när det gäller hiv i Sverige. Ytterligare skuldbeläggande utan några som helst preventiva effekter underlättar knappast situationen för dem som lever med sjukdomen.
Misstanken att informationsplikten i sin nuvarande utformning inte bidrar till att minska spridningen av hiv, utan rentav förvärrar den, motiverar en översyn av lagstiftningen. En sådan översyn har redan ägt rum i flera av våra grannländer.
Antalet nyrapporterade hiv-fall var länge konstant i Sverige, men på senare år har antalet ökat. 2007 anmäldes 541 fall, det högsta antalet sedan 1986, och i fråga om antal smittade har ökningen varit än mer markant.
I alla fall av sjukdom, vare sig de är drogrelaterade eller sexrelaterade, bör vårdbehovet stå i fokus. Lagstiftning med effekten att människor med behov inte söker vård är i bästa fall ineffektiv, i värsta fall livsfarlig.
Det behövs en översyn av smittskyddslagen. Ju förr dess bättre.
