I Vitryssland pågår förberedelserna för fullt inför helgens parlamentsval. Det innebär närmare bestämt att oberoende journalister och oppositionella hotas, grips och misshandlas i stor skala. Regimen vill försäkra sig om att ingen vågar störa den riggade föreställning man har fräckheten att benämna som ett fritt val.

Svenska diplomater kommer inte att kunna övervaka spektaklet. Sveriges ambassad är stängd sedan vår stridbare och utomordentligt kunnige ambassadör Stefan Eriksson utvisades i samband med PR-byrån Studio Totals illa genomtänkta "nallebjörnsbombning".

Ledande oppositionspolitiker har, på goda grunder, förespråkat en bojkott av det så kallade valet. Alla som nämner kravet utsätts för omedelbara sanktioner. Det är svårt att känna något som helst hopp om Vitryssland i dagsläget. Detsamma gäller tyvärr också flera av dess grannländer. I Ryssland slår Putinregimen hårt ner på det spirande motstånd som triggats av Pussy Riots mod.

Det var för all del decennier sedan någon uttryckte demokratiskt hopp om vare sig Ryssland eller Vitryssland. Men ett annat grannland, Ukraina, såg för bara några år sedan ut att gå mot en friare framtid. Landet har i stället, under Viktor Janukovytj, genomgått en snabb putinfiering. Oppositionsledaren Julia Tymosjenko sitter ännu fängslad och den frihet som låg i luften i samband med den orangea revolutionen har ersatts av gamla tiders fruktan.

Det är djupt nedslående att utvecklingen på många sätt har gått bakåt sedan tiden efter Sovjetunionens fall. Men demokratiproblemen är knappast ödes­bestämda.

Många tidigare kommuniststater är i dag väl­fungerande demokratier. Vid Vitrysslands gräns ligger Polen, som med alla sina fel och brister är en högt utvecklad demokrati. Landet gör vad det kan för att stötta den vitryska demokratirörelsen, vars vedermödor det så väl känner igen.

Just detta är den viktigaste insatsen omvärlden kan göra: att så gott det går hjälpa de oppositionella krafterna i kampen för frihet. EU:s sanktioner mot Lukasjenkoregimen har varit nödvändiga som markering. Men de har inte haft någon demokratiserande verkan.

Det demokratiinriktade, diplomatiska arbete som ambassadör Stefan Eriksson har bedrivit har däremot av aktivister beskrivits som ovärderligt.

Självklart ska förtryckarregimer sättas åt men ännu viktigare är det att vi odlar relationerna med folken och i synnerhet dem som slåss för förändring. Den arabiska våren har lärt oss att kraften som bryter ut när rädslan släpper sitt grepp om människors frihetsdrömmar kan besegra nästan vilken regim som helst.

Därför finns det, trots den eländiga fars som kommer att utspelas i helgen, ingen anledning att tappa hoppet om Vitryssland.