Internationellt sett har Sverige exceptionellt många parlamentariker per medborgare. Man brukar säga att folket därmed får bättre representation.
Men hur många svenskar kan ens namnet på "sin" riksdagsledamot?
I det här sammanhanget är kvalitet viktigare än kvantitet. Vi må vara välrepresenterade i Sverige, men alla dessa ledamöter flyter ihop till en grå massa. För väljarna skulle det vara lättare att utkräva ansvar om lagstiftarna var mer synliga. En bantad riksdag skulle dessutom kunna arbeta mer effektivt. Nu lär inte ledamöterna ge sig själva sparken i det första taget. Men riksdagen borde halveras - för demokratins skull.

Det krävs dock mer än så för att fördjupa relationen mellan de folkvalda och väljarna. Folkvalda är förresten ett missvisande ord i sammanhanget. Partierna bestämmer i princip själva vilka väljarna ska ha möjlighet att rösta in. Genom spärren i personvalet på åtta procent är det extremt svårt för kandidater att kryssa sig förbi den ordning som partiledningarna har bestämt.

Detta gör det också lätt för partierna att hålla bångstyriga ledamöter i schack. Man kan alltid hota att placera dem på "icke valbar plats" på nästa valsedel.
Tröskeln för personvalda borde slipas ned rejält så att riksdagen får fler självständiga röster. Partierna är livrädda för att ge mer makt till väljarna. Men med friare personval skulle vi få en mer engagerande demokrati. Det vinner alla på. Detsamma kan man knappast säga om de donationer till partikassan som Moderaterna vägrar att redovisa. Partiet kammar kanske guld, men väljarna förs bakom ljuset.
Nästan alla utvecklade demokratier har regler om att större kampanjbidrag måste redovisas. På så sätt försäkrar man att väljarkåren vet vilka eventuella intressen som olika partier och kandidater företräder.
Moderaternas motstånd faller tillbaka på dem själva. Man frågar sig om partiet döljer något.

Moderaterna brukar försvara sitt smusslande med att de bara värnar valhemligheten. Men väljare som ogärna avslöjar sina politiska sympatier kan avstå från att donera stora summor till politiska partier.
Öppenhet kring kampanjfinansiering hotar inte valhemligheten.
Moderaternas ekonomiska hemligheter kan däremot hota tilltron till demokratin.