SVT:s Stjärnorna på slottet drar miljonpublik. Det skulle väl inte Politikerna på slottet göra, men om tevekanalen lägger serien på vettig sändningstid - inte samtidigt som Agenda eller Uppdrag granskning - borde den kunna dra hyggligt.
Människor är intresserade av politik, men stöts ofta bort av färdigtuggade floskler och nonsenssvar. Dagens medborgare vet inte så mycket om hur partiliv fungerar eftersom antalet partiaktiva och förtroendevalda minskat. Förr hade man en kusin eller kompis som satt i fritidsnämnden, nu ser man statsråd fladdra förbi och tjata inövade repliker i nyhetsinslag. Eller bjuder de leende och skrattande opersonligt på sig hos Skavlan eller Hellenius.

Inget fel i det. Men det går att göra mer folkbildande underhållning i demokratins tjänst. Knappast med aktiva toppolitiker, de siktar på att bli omvalda och skulle därför vara uttänkta och medietränade replik för replik. Men tänk er fem avdankade höjdare som berättar om sina liv: om det sorgliga, det dråpliga, om triumfer, intriger och svåra avvägningar. Det kan bli alldeles fantastiskt, många politiker är riktigt roliga.

Aktiva förtroendevalda törs sällan vara kvicka. Risken för missförstånd är för stor. Men de ex-politiker som har annan försörjning, i arbetslivet eller som pensionärer, har inget att förlora på att skämta och vara vassa. Och de har historier i massor om varför beslut och personutnämningar blev som de blev.
Det gäller förstås att få ihop rätt fem personer i varje omgång, helst både riks- och kommunpolitiker. Gudrun Schyman (V/F!) är en publikmagnet, men meningen är ju att de övriga fyra ska få en syl i vädret och det är sällan någon lyckas i hennes sällskap. Men den busfräcke Björn Rosengren (TCO/S/Stenbeckssfären) kan klara det.
Maria Wetterstrand har släppt ut håret, bildligt, sen hon slutade språkröra. Den kortvarige centerledaren Daléus kan äntligen svara på valaffischfrågan "Vem är Lennart?". KD-veteranen Inger Davidson kan berätta om livet på gränsen. Bo Lundgren (M), Kjell-Olof Feldt (S) och Bengt Westerberg (FP) kan diskutera följderna av kass humörkontroll. Och Margareta Winberg (S) förklara att man tjänar på att vara glad.
Programmet Politikerna på slottet skulle göra vardagen lättare för dagens förtroendevalda. Vi tittare skulle genom gamla historier kunna förstå mekanismerna bakom det som händer i dag, en och annan tittare kanske till och med bestämma sig för att engagera sig själv.

Det vore gott. För annars har vi till slut bara maktpar kvar. Filippa och Fredrik Reinfeldt, landstingsråd respektive statsminister (M). Veronika Palm och Roger Mogert, riksdagsledamot respektive oppositionsråd i Stockholm (S). Jimmy Jansson och Sara Karlsson, kommunalråd i Eskilstuna respektive riksdagsledamot (S). Och efter dem deras barn.
Programidén är gratis, Eva Hamilton och Casten Almquist. Politikerna måste inte vara på ett slott - men bevare dem för kursgårdar - och prettobabbelkockar kan man klara sig utan. Men pröva tanken. Mer public service kan det inte bli.