Kretschmann är miljöpartist och leder den rödgröna koalitionen i Stuttgart - hemstaden för Mercedes och Porsche. Han la fram sina förslag utan minsta darr på stämbanden, skriver Malin Siwe.
Kretschmann är miljöpartist och leder den rödgröna koalitionen i Stuttgart - hemstaden för Mercedes och Porsche. Han la fram sina förslag utan minsta darr på stämbanden, skriver Malin Siwe.
Malin Siwe

Tyska gröna gråter inte

Publicerad

Tyska medier är proppfulla med flyktingfrågor. Förslag och invändningar virvlar fram. Det är något att inspireras av.

Den politiska handfallenheten inför migrationsströmmen är nästan lika stor i Tyskland som i Sverige. Men reaktionsmönstren är inte de samma.

12 oktober höll statsminister Stefan Löfven Sverige-tillsammans-pepp i Münchenbryggeriet i Stockholm. Han lanserade 100-klubben som ingen brytt sig om sedan dess.

Då hade ministerpresident Winfried Kretschmann i den tyska delstaten Baden-Württemberg, med nära 11 miljoner invånare, redan vänt sig till kansler Angela Merkel och krävt åtgärder för att avskräcka migranter från att alls komma. Kuponger i stället för kontanter till exempel.

Kretschmann är miljöpartist och leder den rödgröna koalitionen i Stuttgart - hemstaden för Mercedes och Porsche. Han la fram sina förslag utan minsta darr på stämbanden.

Hans partikamrat Dieter Salomon, kommunalråd i Freiburg, har krävt att polisen tar larmen från dansställen på allvar. Polisen bör visa sin närvaro i stället för att tala om att klubbägarna diskriminerar när de tänker porta asylsökande. Det kan förstås hänga ihop med att det är delstatsval 13 mars. Men Salomons plats står inte på spel.

I Baden-Württemberg är arbetslösheten 3,7 procent. Men det saknas bostäder. Att bo tätt packade vid gamla amerikanska militärförläggningar, som tiotusentals migranter gör nu, är ingen långsiktig lösning.

I gamla DDR är gott om tomma bostäder. Liksom om aggressivt främlingsfientliga tyskar.

Delstaten Sachsen-Anhalt, 2,2 miljoner invånare, går också till val i mars. Där vill den svartröda regeringen absolut inta ta emot en större andel flyktingar än andra delstater. Arbetslösheten är nästan 10 procent.

Jobb på ett håll. Bostäder på ett annat. Precis som i Sverige. Vad göra?

Vicekanslern, sossen Siegmar Gabriel, har kastat in boplikt i debatten. Flyktingar som fått uppehållstillstånd men inte har arbete ska placeras på orter där det finns bostäder, och vara tvungna att bo där i tre år - i fall de inte fixat fast jobb någon annanstans.

Motiven är främst två. Dels att förhindra trångbodda ghetton i storstäderna (Malmö och Södertälje nämns ibland som avskräckande exempel) och dels att ge kommuner möjlighet att planera skolgång och sjukvård för de nya invånarna.

Hippsomhapp-metoden fungerar illa på kort sikt och ännu sämre på lång. Givetvis är det lätt att invända. Ska folk sitta och mögla i Halle Neustadt, kallat Ha-Neu, i Sachsen-Anhalt för att där en gång bodde 95 000 människor och numera inte ens hälften? Även om det inte finns vita jobb i storstäderna är möjligheten till svartarbete mycket större, och det ger ändå känsla av att göra nytta. Och inkomster. Fast då dumpar flyktingarna svartlönerna för bulgarer och rumäner som kanske söker socialbidrag.Tyskarna diskuterar. I Sverige kastade Moderaterna fram ett diskussionsförslag - att minska förmåner för dem som fått tillfälliga uppehållstillstånd. Idén har nackdelar. Men arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ansåg ämnet inte ens värdigt debatt.

Johansson ansåg i Agenda att vi ska göra som vanligt. Bara mer. Det är så dumdrygt att det framkallar politisk depression.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag