Amanda Fondell går fortfarande på gymnasiet, i tvåan på musiklinjen på C4 i Kristianstad. I en intervju i DN inför Idolfinalen fick hon frågan om vilken bok hon läste senast.
"Jag läser inte böcker. Det är inte min grej, jag har aldrig haft tålamod att läsa en hel bok", förklarade Amanda Fondell och sa att det var lite skämmigt.
Ja, verkligen. Men inte först och främst för henne, utan för alla de lärare hon haft i sitt sjuttonåriga liv. Och barnidolen Eric Saades gamla lärare kan sluta sig till Fondells i skamvrån. I Expressen sade Saade sig se fram emot "Jag är Zlatan Ibrahimovic": "Jag har inte läst en bok sen jag gick i femman. Det lär bli den första bok jag köper och läser i mitt liv".
Allsångsledaren Måns Zelmerlöw deklarerade i Birros hörna på expressen.se att " jag nog aldrig läst en dikt i mitt liv".
Det är inte klokt. Varje elev som går ut ett svenskt gymnasium ska under sin skolgång ha läst åtminstone lite Lenngren, Tegnér, Fröding, Tranströmer och Lugn. Under tolv år i skolan ska man ha småbekantat sig med de flesta litteraturgenrer. Eleverna ska ha läst ett antal romaner av svenska författare, och några internationella klassiker.
De tre skånska sångstjärnorna har uppenbarligen inte gjort det, men den sjunkande kunskapsnivån i svensk skola är en allsvensk företeelse.
Utbildningsradion skildrar utmärkt och (sorg)lustigt utvecklingen i serien "Världens bästa skitskola". Du som har missat den, kolla över datorn på UR Play. Ha näsduk nära, för du lär bli tårögd av ilska.
I torsdagens avsnitt finns en scen som förklarade mycket. Den svenske SO-läraren var på utbytesvecka i Åbo, där finns ju en del att lära eftersom de finska eleverna är Europaettor i särklass. Vår lärare går in i klassrummet och säger att han gillar fotboll och frågar vilka som spelar, han frågar om eleverna är intresserade av musik. Eleverna stirrar fientligt på den vuxne som försöker vara kompis.
Efteråt säger han att de finska barnen är hämmade. Att de visserligen kan mer fakta än svenska jämnåriga, men att det inte mår lika bra. De internationella kunskapsmätningarna, i vilka svenska elever snabbt kanar ner, avfärdar SO-läraren med att de undersöker vilka fakta eleverna kan, inte hur de använder fakta.
Men om man inte kan fakta är det svårt att använda dem.
SO-läraren har rätt i att de svenska eleverna säger sig trivas bättre i skolan än de finska. Men vad är nyttan av det när man går ut gymnasiet utan kunskaper som efterfrågas? Om man inte kan läsa och skriva ordentligt i detta samhälle som blir allt mer texttungt för var dag som går?
Den svenska skolans inriktning på lite lycka för stunden har lett till en stor olycka för hela samhället. Vägen till kunskap är sällan lekande lätt utan mödosam. Men de som motiveras/mutas/piskas att trava på märker att varje nytt steg blir lättare och till slut är det är ren nöjesvandring.
Hög kunskapsnivå är ingen garanti för ett lyckligt liv. Men möjligheten att byta bana är enormt mycket större för den brett bildade än för den som satsat allt på Idol, där en vinnare inte är en given vinnare i längden.