Helgen 3:e till 5:e augusti är det polskmärkesuppdansningar i Östersund. Det finns plats för fler par. I folkdräkt. Läge för sverigedemokrater att visa att de menar allvar med sitt kulturarvsvurmande.
Det finns fortfarande människor som kan skilja polka från polska, som kan dansa hambo, snoa, schottis, vals och mazurka. Men de blir allt färre. Musiksmaken förändras, som allt annat. Folkdansringen har nu 15 000 medlemmar och vädjar om mer statliga pengar.
Om man betonar ordet folk i folkdans är det något helt annat i dag. Det är Lasse-Stefanz, Swedish House Maffia och Salsakryssning. Stuffandet, studsandet och rumpskakandet är på ett helt annat sätt öppet för alla, oavsett bakgrund. Det är dans för Sverige anno 2012, men kanske inte 2023. På tio år händer mycket.
Vid millennieskiftet var 11 procent av invånarna i Sverige födda utomlands. När Statistiska centralbyrån (SCB) slog ihop böckerna för i fjol var andelen 15 procent.
Två av tre invandrare är svenska medborgare. Men få identifierar sig som svenskar. De håller fast vid sitt kulturella ursprung, i likhet med de utflyttade svenskar som har spanskt eller amerikanskt pass. De största grupperna kommer från Finland, Irak och Polen. Men det går inte att säga att de är finländare, irakier och polacker. Identitet är något annat: man är finsk eller finlandsvensk, man har fötts i Irak men är kurd. En del av polackerna ser sig främst som judar.
Ännu tydligare blir det när vi kommer det fjärde största födelselandet enligt SCB - Jugoslavien, som inte längre finns. Skatteverket räknar utländska medborgare efter dagens karta. Då kommer "okänt medborgarskap" som 16:e största ursprungsnation. En del av dem är människor som vägrar definiera sig efter krigets etniska rensningsresultat. De vill förbli va d de var - jugoslaver.
Varje människa har rätt att välja sin identitet. Den är ofta ett sammelsurium där beståndsdelarna kommer och går, och hamnar i olika prioriteringsordning. Hittills har utveckling i Sverige varit att invandrare, om inte i andra så i tredje generationen, har kommit att ses som etniska svenskar. Oavsett religiös tillhörighet. Förhoppningsvis fortsätter vi så. Men det finns hot.
Det största är att för många skolor fungerar för dåligt. Om inte invandrares barn får hjälp att bemästra svenskan lika väl som dem som kan räkna rötter här i hundra år så minskar deras möjligheter att välja framtid. Och den maktlöse ser lätt majoriteten som fiende.
Ett annat är viljan att hålla rent. Bland Sverigedemokrater finns statisk syn på identitet, kopplad till DNA. Var folkgrupp har sin plats i geografin och ska stanna där och vårda sitt kulturarv. Den uppfattning, dragen till sin värsta extrem, motiverade Anders Behring Breivik när han för ett år sedan begick sina terrordåd som berövade 77 personer livet, i Oslo och på Utøya.
Samma syn finns hos en del invandrare. Föräldrar och farföräldrar räds att barn och barnbarn försvenskas, de håller hårt på den gamla kulturen. Vad kulturarvsvårdarna i exil ofta missar är att kulturen i hemlandet förändrats medan de levt i Sverige, precis som den svenska kulturen gjort.
Ingen ska tvingas vara svensk och dansa polska. Men alla svenskfödda ska ha möjlighet att se sig och ses som svenskar, att dansa modern folkdans och tänka "Han talar om mig" när en framtida statsminister talar om etniska svenskar mitt i livet.
