Vården är till för de sjuka, inte för personalen. Det behövs vårdcentral granne med akuten och öppettider som passar arbetande.
Rubriken "Rekordhögt tryck på akutmottagningen" har stått att läsa i svenska tidningar i åtminstone femton år. Ibland varierad med "Många på akuten i onödan".
För åtta år sedan bedömde avdelningsföreståndaren på akuten i Ystad att tre av tio patienter inte hade där att göra, de var inte akut sjuka utan borde ha fixat tid på vårdcentralen. Eller inte alls. Fem år senare bedömde en kollega, intervjuad i Sjukhusläkaren, att 70 procent av dem som sökt sig till akuten borde ha gått till en vårdcentral.
I går var det dags igen. "Många unga söker onödig akutsjukvård" meddelade Ekot. Chefen för Skånes universitetssjukhus, Bent Christensen, talade om McDonaldisering - hungriga unga är vana att bums kunna mätta sig några kvarter bort och använder akuterna på samma vis när de känner sig krassliga.
På akuten i Umeå visar statistiken att just folk mellan 20 och 29 år är den flitigaste besöksgruppen. Inte oroliga multisjuka äldre som man kanske hade kunnat tro.
I takt med att akutbesöken ökat har också uppfostringskampanjerna för att styra folk därifrån tilltagit. De tidningar som landsting och regioner skickar till sina medborgare en eller ett par gånger om året trummar alltid budskapet om att ynkliga först och främst bör ringa sjukvårdsupplysningen och i andra hand söka sig till vårdcentralen. Akuten ska man hålla sig från, där är sådana köer.
Propagandan har inte fungerat. 2006 gjorde vi svenskar runt 1,8 miljoner besök på akutmottagningar. Socialstyrelsen räknar med att det handlade om 2,5 miljoner akutsittningar i fjol.
När nu medborgarna inte anpassar sig till sjukvårdssystemen, då är det dags att anpassa systemen efter medborgarna. Det är ju trots allt dem sjukvården är till för. Inte personalen.
Om människor går med förkylningar, magknip och huvudvärk till akuten - då får politikerna se till att bygga vårdcentral med långa öppettider vägg i vägg. Sjuksköterskor i entrén sorterar mellan mottagningarna redan i dörren.
Fler vanliga vårdcentraler borde ha öppettider som gör att arbetande människor kan droppa in före eller efter jobbet. Det är inte rationellt att en massa människor måste ta ledigt från jobbet för att gå till doktorn för att hon och övrig vårdpersonal ska ha dagtjänst. Smarta bokningssystemet på nätet är också en bristvara.
Denna brist på följsamhet mot brukarna är inte unik för vården. Ta vägarbeten. De sker i regel dagtid, på vardagar. Just nu är Stockholm igenkorkat, och det är korkat. Det t rafikverket och Stockholms stad vinner på att inte betala OB-tillägg för arbetena förlorar alla bilister och bussresenärer med råge på spilld tid i köer månad ut och in.
Eller ta biblioteken. Utlåningen har sjunkit stadigt sedan 1980. Det finns flera förklaringar: de billiga pocketböckernas intåg, minskat läsande, färre filialer, mindre bokbestånd. Men det kan också bero på att man inte anpassat öppettiderna efter medborgarnas förändrade vardagsvillkor. Vid senaste mätningen hade bara 53 av 290 huvudbibliotek söndagsöppet, och bara i snitt fyra öppettimmar efter klockan sex varje vecka.
Medborgarna är uppdragsgivarna och tjänsteleverantörerna får anpassa sig. Också i offentlig sektor.