Vänsterledaren Lars Ohly kan inte säga ordet riskkapitalist i normal taleton. Han spottar ut det. Varje gång. Mycket spott blir det eftersom han gärna ondgör sig över riskkapitalister. Icke desto mindre vill Ohly bli riskkapitalist själv.
De rödgröna vill nämligen inrätta en ny statlig riskkapitalfond genom att ta fem miljarder kronor från Vattenfall. Fonden ska investera i "kunskapsintensiva företag", enligt Mona Sahlin. Statliga friskolor kanske? Fast det får vi i höst ändå, det statliga utbildnings- och bemanningsföretaget Lernia tänker öppna tekniska gymnasier i Lund och Malmö.
För övrigt har vi redan två stora statliga institut som erbjuder pengar mot delägarskap: Sjätte AP-fonden och Industrifonden, båda med uppgift att investera i små- och medelstora företag. Tanken är att de dåliga satsningarna mer än väl ska kompenseras av de goda.
Dessvärre har affärsidén inte fungerat. Sommaren 1997 hade Industrifonden 3,4 miljarder kronor i kapital. I fjol sommar hade kapitalet smält till 2,9 miljarder kronor.
Sjätte AP-fonden, som förvaltar en pyttedel av våra pensionspengar, har tack och lov lagt en stor del av pengarna i storföretaget Lindab och i fastighetsbolag. Annars kunde det gått uruselt. Nu har det bara gått dåligt. Rysarresultaten kommer från investeringar i "expansionsbolag". Där har man ett vinstmål om 10,2 procent per år. Mellan 2003 och 2009 förlorade man i stället 5,8 procent i snitt. Varje år.
Av dessa sorgliga historier borde våra politiker ha lärt sig en läxa. Det självklara vore att upplösa dessa dåliga fonder. Men de rödgröna vill i stället inrätta ytterligare en.
De rödgröna bör tänka om. Staten ska inte vara riskkapitalist. Tycker politikerna att det är viktigt att underlätta för företagare - och det är det - bör man inrikta sig på skattesänkningar och på att minska regelfloran som styr verksamheten i olika branscher.
Om de rödgröna prompt vill ha in ett irrationellt spänningsmoment kan de ju lotta ut de fem miljarderna till företagare med aktiebolag. Sämre avkastning i jobb och tillväxt än Industrifonden givit lär det inte ge.
Ett annat alternativ, fortfarande inte bra, men mindre uselt än en statlig fond, är att lova att gå in med säg 40 procent i några nystartade privata riskkapitalföretag och överlämna beslutsmakten över investeringarna åt proffsen.
Staten ska inte peka ut vissa branscher som mer angelägna än andra, för det saknar man kompetens.
Då blir det förstås de gamla vanliga riskkapitalisterna som bestämmer. Så för Ohlys nattros skull är det bäst att skrota alla fondplaner.
