EU-POLITIK
I morgon delar Europaparlamentet ut sitt journalistpris. Journalister som har belyst "viktiga europeiska frågor eller som har arbetat för att öka förståelsen för EU:s institutioner eller politik" belönas. Vinnarna i tävlings-klasserna press, radio, tv och internet får 5 000 euro var, ungefär 45 000 kronor.
Bara prisvillkoret talar om hur tokigt det är.
Journalistik är inte till för att öka förståelsen för EU:s politik. Eller dess bysantiska byråkrati. Journalistik är till för att granska och förklara, vilket är något helt annat.
Detta är dessvärre inte det enda journalistpris EU delar ut.
Kommissionen har ett pris som heter "Tillsammans mot diskriminering!" som går till reportrar som beskriver vinsterna med mångfald. EU-vinnaren får 5 000 euro, i vart och ett av de 27 medlemsländerna kröns en nationell vinnare som plockar hem 1 000 euro.
Sedan finns det mediepriser som är riktade till journalister utanför EU.
Unga kanadicker kan få en veckas Grand tour inom EU. Aussies slåss om en tre veckor lång resa (Quantas står för flygbiljetten i businessklass och har därmed sitt namn med på priset) som ska innefatta Brysselbyråkratin samt upp till tre medlemsländer.
Häromveckan delades Anna Lindh Mediterranean Journalist Award ut i Monaco av prins Albert.
Där gäller det att skapa för- ståelse för olika kulturer runt Medelhavet och förändringen från homogena till livfullt multikulturella och multireligiösa samhällen. (Att det där med multireligiöst snarast är på tillbakagång får man bortse ifrån).
Åtta rapporteringar belönades med 3 000 euro och en buckla vardera av Anna Lindh Foundation, som till merparten betalas av EU och till en del av medlemsländerna direkt.

EU gör mycket saker man borde avhålla sig i från. Att belöna journalister är en av dem. Det går inte ihop att värna om en fri press och sam-tidigt belöna dem som skriver rätt saker i rätt ämnen.
Men tjänstemän som hittat på priserna resonerar inte så. De tänker, som så många andra EU-byråkrater på "främjande".
Och journalist-belöningarna kostar ju ingenting i jäm-förelse med vad Kommittén för säljfrämjande åtgärder sprätter i väg, åtminstone 37,6 miljoner euro på tre år. Vilket i sin tur är en bråkdel av jordbruksstödet.
Därför möts ryssar och ukrainare av budskapet "EU cheese please" som ska sälja bulgariska och cypriotiska ostar.
Därför såg svenskar, danskar och finländare under tre år tulpanreklam som bara var snäppet subtilare än 1960 års revyhit "Köp en tulpan, annars får du en snyting". Därför kan du titta på EU-stödd reklamfilm för linnekläder.

Som så många hel- och halv- kulturella tanter har jag rätt många linneplagg, för dagen blå byxor. Vill någon ge mig ett journalistpris blir jag glad och rörd. Men jag betackar mig för EU-inblandning.
Jordbruk och journalistik är näringsgrenar som mår bäst i frihet, utan politiska styrda insatser för att främja det ena eller andra.
Vill matproducenter belöna varandra, ut-märkt. Vill företag och organisationer prisa journalister, för all del. (Det är upp till var och en som är rädd för att ses som jävig att tacka nej).
Men offentliga organ bör inte döma i skönhetstävlingar.
ledarskribent
PRISAD. Anna Lindh kunde ha hedrats bättre än med ett EU-pris till hennes minne. Foto: ANNA HÅLLAMS