Äntligen ökar statens pott för järnvägsunderhåll. Att vårda det man har gör större nytta än stora nyinvesteringar.
JÄRNVÄG
Rutinerade tågresenärer förundras över SJ:s punktlighetssiffror. Skulle 88 procent av fjärrtågen ha nått slutstationen med mindre än 15 minuters försening i april till och med juni? Knappast.
Men sådan är statistiken. Perspektivet är inte passagerarens utan SJ:s. Ett inställt tåg kan ju inte bli försenat eftersom det aldrig kört. Alltså räknas det inte i punktlighetsstatistiken. Att sedan passageraren blir ännu senare dit hon skulle för att tåget inte går alls, det spelar ingen roll.
Fast det går att göra en annan räkneoperation. Det finns statistik över vad som kallas "regularitet", alltså att tåget går hela vägen. Där dyker de inställda avgångarna upp, och tågen som stannade i ingenstans eller Tranås fast de skulle till Malmö.
Under de tre vår/sommarmånaderna var "regulariteten" 82 procent på SJ:s fjärrtåg. Sett ur resenärens synvinkel var alltså punktligheten 72 procent.
Inte undra på att SJ tappat passagerare. Faktum är att vinterns snöelände inte alls var lika illa för SJ:s ekonomi som våren.
Tågbolagen och Trafikverket skyller ständigt på varandra. Vilket är lite larvigt när alla gjort precis samma fel - struntat i underhållet. Men det är så mycket roligare för direktörer, ingenjörer, arkitekter och politiker att ha visioner, att investera stort för framtiden.
Så får vi Botniabanan för 19 miljarder kronor där det nu rullar tåg mellan Örnsköldsvik och Umeå sju gånger om dagen i vardera riktning. Fast bara på vardagar. Vagnarna är inte ens halvfulla.
Så väntar vi på att den där tunneln genom Hallandsåsen som de började borra år 1992 ska bli färdig. Nuvarande prognos säger 2015.
Så har vi fått den nya stäckningen mellan Ljusdal och Skästra som kortar järnvägen med 900 meter. Det skulle kosta 182 miljoner kronor. Notan stannade på 235. Om det är väl använda pengar? Det går inte att bedöma eftersom det råder "viss oklarhet om vilka effekter som beräknats i beslutsunderlaget som motiverade åtgärder", skriver Trafikverket. Hoppla.
Men nu har regeringen Reinfeldt till slut insett det uppenbara - att det gäller att hålla det som finns i stånd. Och det är också så man skapar jobb snabbt.
I går poserade alliansens fyra partiledare vid Citytunnelbygget i Stockholm och annonserade att Banverket ska få 1,8 miljarder kronor mer för drift och underhåll både nästa år och 2013. Det låter ståtligare än det är. Regeringen hade av outgrundlig anledning sänkta anslag i sin framtidsprognos.
Å andra sidan är generaldirektören för Trafikverket, Gunnar Malm, nöjd. Mycket mer mäktar verket inte med. Skulle underhållet bli ännu mer omfattande på kort tid - då blir det förseningar och inställda tåg på grund av att många järnvägsträckor stängs. Och målet är ju att fler ska komma fram i rättan tid.
Förhoppningsvis är regeringens underhållsinsats begränsad i tid bara för att fyra partiledare ska kunna stå vid något annat järnvägsbygge hösten 2013 och lova ännu mer. För det krävs år av ökade anslag för att få upp banstandarden till rimlig nivå.
Det är en av förutsättningarna för äkta punktlighet, den där vi resenärer räknar.
Malin Siwe