De svenska universiteten och högskolorna stängde av 506 studenter för fusk i fjol, rapporterar TT. En ökning med nära 50 procent på ett år. Antingen beroende på att fler fifflat eller på att lärosätena lärt mer om hur man hittar plagiatörer. Alla, utom Handelshögskolan i Stockholm, har funnit fubbare.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) ser allvarligt på saken. Universitetskanslern ska utreda fuskfrekvensen, behov av strängare straff och ihärdigare jakt på textpirater.
Måtte kanslern och rektorerna ta uppdraget på lagom allvar. Fusk kommer att uppdagas så länge man gör kunskapskontroller. Men det är ett marginellt problem.
Den allvarliga bristen på varje nivå inom utbildningsväsendet är att elever får rassla till nästa nivå utan tillräckliga kunskaper.
Det går sällan i datorspelen, där trälar man om och om igen på en level till man klarat hinderna och får gå vidare. Ändå spelar många.

I den verkliga och viktigare världen sker uppflyttningen närmast med automatik för dem som deltar. Det är illa för alla.
Studenterna slösar tid och pengar. Lärarna blir misslynta och sämre på att undervisa. Skattebetalarna får kass avkastning på samhällsinvesteringen.
I dag får högskolorna anslag efter hur många poäng studenterna tar - det har bidragit till snällbetyg. Men det är inte givet att en annan finansieringskonstruktion är bättre. Universitetsinstitutioner kommer alltid att utnyttja alla möjligheter att expandera eller slippa krympa.
Lägstanivån höjs inte genom ett rapp med pekpinnen. Det krävs överenskommelser och tillit högskolorna emellan. Det kommer att ta tid.
Men det finns ett annat problem Jan Björklund kan ta itu med snabbare - distansutbildningarna. Häromdagen lämnade Högskoleverket en utredning om den snabbt växande studieformen.
Hösten 1999 läste 20 000 studenter distanskurser. Tio år senare var det drygt 80 000. Bildningens triumf? Kanske. Sannolikt inte.

För medan studenterna som infinner sig fysiskt vid lärosätena tar 79 procent av poängen på de kurser de anmält sig till, så tar hemmaläsarna vid datorerna bara 56 procent.
Högskolan på Gotland har störst andel distansstudenter, 68 procent. I årsredovisningen för 2009 utropar rektor Jörgen Tholin att det har varit ett "fantastiskt år". Ett skäl är det förbättrade poängplockande av distansläsarna, de är nu uppe i 49 procent. Snittet i sikte. En delseger är också en seger.
Högskoleverket påpekar att den usla procenten förklaras av att många anmälda nollar. Några kanske läser böckerna utan att tenta, för bildningens skull. Andra anmälde sig bara för att de kunde få lust. Det kostar ju inget för studenten.
Det gör det däremot hos bildningsförbunden. En tvådagars skrivarkurs om ordets makt hos ABF kostar 1 470 kronor.
"Att vilseleda och att bli vilseledd" hos Gotlands högskola är gratis för studenten som lånar de två böckerna, och det ger 7,5 högskolepoäng. För den som ids ta dem.

Jan Björklund och rektorerna har alla skäl att stöpa om distansutbildningarna. En snabbåtgärd vore att införa en anmälningsavgift minst i nivå med bildningsförbunden. Som återfås mot godkänd insats. Efter högt ställda krav.