FÖRSVARSMAKTEN
I våras rapporterade försvarsmakten att man nått årets mål att anställa 2 700 gruppbefäl och soldater på korttidskontrakt. Försvarsminister Sten Tolgfors använde siffran för att tala om hur bra det går med omvandlingen från värnplikts- till proffsförsvar.
Men det var inte sant, men det var inte sant, för däremellan kom det fakta. Man upptäckte "ett misstag", som konter-amiral Odd Werin som är planeringschef för försvarsmakten benämnde det hela.
I själva verket har man bara skrivit kortkontrakt med 300 personer. En niondel av vad man uppgav i våras.
Om det vore första gången försvaret klantade sig kunde man skratta. Men det femtielfte gången.
I april skrev vi om det måttligt komiska i att JAS Gripens första testflygningar i Libyeninsatsen blev försenade för att det inte fanns rätt flygbränsle.
Det hade inte någon avgörande negativ inverkan för det vidare arbetet, spaningsflygningarna är uppskattade av övriga aktörer i insatsen. Men ändå, klantigt.

Sedan dess har andra, och värre, missar uppdagats. I maj rapporterades att försvaret missat att hålla koll på inne- stående ledigheter så att kommande utgifter om 300 miljoner kronor poppat upp.
I juni slog internrevisionen larm, försvaret hade begått lagbrott.
Mellan 2007 och 2010 köpte man reklam och informationsinsatser för 110 miljoner kronor. Utan att följa lagen om offentlig upphandling. Och den nya shoppingrundan är inte mycket schystare.

Strax före jul annonserades en ny upphandling av marknads insatser, om 300 miljoner kronor.
Försvarsmakten ska inte bara köpa reklamfilmer, tidnings-sidor och affischer. Man ska vara med vara med och sponsra evenemang där ungdomar som kan lockas till GRU, grund- utbildning, kan finnas.
Carat fick jobbet. Samma gamla byrå man hade använt förut.
Internrevisorerna ifrågasatte hur det gått till, banden mellan de köpande tjänstemännen och reklam- säljarna var väl täta. Just nu tittar åklagare Alf Johansson vid riksenheten mot korruption på ärendet.
Förhoppningsvis har det inte förekommit mutor. Men säkert olämpligt nära kontakter. Det är närmast tradition inom olika delar av försvaret, även om det då handlar om materielköp.

År efter år har skatteverket, ekonomistyrningsverket, riks- revisionen, finansdepartementet och även internkontrollen klagat på bristande penga- hantering inom försvaret. Ändå tar det inte slut.
Varför detta suveräna förakt för verkliga krav? Kanske för att försvaret lever i en fantasivärld. Sverige har inte varit i krig sedan 1814.
All planering och övning måste, tack och lov, grundas i tänkta scenarier.
Här kommer 7 000 Ivan och där 200 Boris i miniubåtar och sen kommer Uncle Sam och räddar oss. Eller officiellt inte alls, för försvaret levde dessutom länge med den officiella fiktionen om neutraliteten.
När man lever i fantasin kan det vara svårt att anpassa sig till okreativ bokföring.
Men det måste göras, och det borde under- lättas av att vi nu har officerare och soldater som är ute med vapen i verkligheten. I Afghanistan, i Adenviken, över Libyen.
Och när proportionerna ändras så att det inte längre går 9 100 yrkesofficerare och 6 400 civilanställda på 5 000 soldater kanske försvaret förstår vikten av disciplin också när det gäller siffror.