Kommunen räddar klubben. Det är dessvärre en väldigt vanlig tidningsrubrik. I veckan har det varit Frölunda och Dolphins.
ARENAFEBERN
Ofta är det nya, dyra arenor som spökar när idrottsföreningarna vänder sig till kommunerna och kräver ekonomiskt stöd. Klubbarna kryper sällan ödmjukt, utan kräver kaxigt. De tycker att de sätter kommunen på kartan och står de minsann inte för den efterfrågade breddidrotten för barn och ungdomar?
Verksamheten för barn och unga är viktig. Och den får klubbarna bidrag för, men det är inte det arbetet som skapar ekonomiska problem. Det är i regel den högt kommersialiserade elitidrotten.
Ta Frölunda, ishockeylaget på ruinens brant. Där låg lönekostnaderna för spelarna på 83,6 miljoner kronor i fjol. Högst i elitserien, där en spelare i snitt ändå tjänar 75 000 kronor i månaden.
Frölunda får nu hjälp av Göteborg, kommunen lånar ut 20 miljoner kronor genom bolaget Got Event. När bankerna inte ställer upp med riskkapital, då inträder kommunen som riskkapitalist.
I Norrköping är det basketlaget Dolphins som krisar. Och där är Stadium arena bekymret. Klubben vände sig till kommunen och bad om extra lån utöver de 118 miljoner kronor man redan fått.
I tisdags hade NT den glädjande rubriken "Inga nya kommunpengar till Dolphins". Men aldrig får man vara riktigt glad. I stället för mer pengar fick delfinerna utsträckt amorteringstid - från 25 till 50 år.
Det är svårt att vara säker på att Dolphins alls finns, än mindre spelar elitbasket, om 25 år. Men politikerna i Norrköping är trosvissa.
Det borde de inte vara. Ale Surte var ett storlag i bandyn på 1970-talet och en bit in på 1980-talet, spelade SM-semifinaler. Men Boltic, som nu är nere i allsvenskan, vann då nästan jämnt. Ale Surte BK finns inte längre. I höstas bytte klubben namn till Surte, och a-laget håller till i division 2.
Ale Surte lät bygga Bandyhuset. Basen var isbanan och omklädningsrummen som Ale kommun byggt, men föreningen använde entreprenörer och ideella krafter för att resa huset för 16 miljoner kronor. Kommunen lånade ut tolv av dem.
Den 17 november 2007 invigdes Bandyhuset. Tre dagar senare meddelades att kommunen köpt isladan för 16 miljoner och att den därefter heter Ale arena. Driften skulle dock skötas av klubbens arenabolag.
Det gick inte bra. Arenabolaget gick i konkurs i höstas med 2,7 miljoner i nettoskulder, varav 2,6 kronor till Ale kommun.
Den nya borgerliga kommunledningen tröttnade på problemen. Den meddelade i vintras att det inte blir någon is i arenan denna säsong. Klubben blev förbannad och bytte namn. Ale skulle då inte få finnas på kartan längre. (Kommunen ligger mellan Göteborg och Trollhättan, kultur- och fritidsnämnden sammanträder i Barnkammaren i kommunhuset i Avafors).
Lärdom? Politiker ska inte vara bankmän åt idrottsföreningar, lika lite som åt företag. När kommunerna bygger egna hallar ska det vara utifrån breddidrottens behov, och efter realistiska kalkyler. Och sedan bör SKL, Sveriges kommuner och landsting ta ett allvarligt snack med idrottsförbunden om deras orimliga krav på arenastandard.
Nästa vecka ska kommunstyrelsen i Åtvidaberg bestämma om den går i borgen för ett 30 miljonerslån för en ny fotbollsarena.
