EU-BUDGET
I år får de irländare som uppsöker hjälpgivarna dela på 167 ton cheddar, ost som EU ger Irland drygt tio miljoner kronor för att köpa. Pengarna kommer från EU:s matprogram, som ska ge unionens allra fattigaste medborgare stöd.
Allt är dock relativt. EU sätter armodsgränsen vid att ha inkomster under 60 procent av snittet i varje land. Sålunda får även det störtrika lilla Luxemburg fem miljoner att dela ut mat för. Finland kammar hem 40 miljoner kronor, medan Italien toppar med nära en miljard.
Från början var detta ren jordbrukspolitik. Socialpolitik ska ju länderna sköta själva. Det handlade om att bönderna i EU producerade alldeles för mycket mjölk och spannmål, till fastställda minipriser. Alltså uppstod lager, som smörberget. Att skänka överflödet till u-länder var inget alternativ, det skulle slå ut deras lantbrukare.

I stället inrättade EU 1987 sitt eget hjälpprogram för behövande inom unionen, de skulle äta upp bröd och smör. Röda korset, Caritas och tusentals andra välgörenhetsorganisationer enrollerades för att sköta fördelningen. Så anpassade sig äntligen jordbrukarna en smula till efterfrågan på marknaden. Bergen smälte. Då borde förstås matprogrammet minskats, och försvunnit. Men inte.
I EU, liksom i stater och kommuner, är det lätt att starta nya verksamheter och förfärligt svårt att ta bort något som etablerats även om motivet inte längre existerar. Sverige, Tyskland, Danmark, Storbritannien, Holland och Tjeckien har kämpat för att avskaffa matprogrammet. Och de tar, undantaget Tjeckien, inte heller emot bidrag från det - trots att de är med och tar notan.
Tyskland tog programmet till domstol och fick rätt, EU ska inte ansvara för socialpolitik så unionen ska inte bidra när det inte finns matberg att dela ut. Tog det skruv? Inte. Välgörenhetsorganisationerna och stora mottagarländer som Frankrike (700 miljoner kronor) tog strid och vann.

EU kommer att köpa mat för 4,5 miljarder om året i två år till. Sedan är tanken att stödet ska flyttas från jordbruksbudget till socialfondsbudget, den som ska betala arbetsmarknadsprojekt som det deltagarfuskande Upp-projektet i Göteborg.
Summan är kattlort i EU-sammanhang. Men stor nog för att få fulingar att försöka skumma grädden. EU:s revisionsrätt har halkat på en smörskandal. Tyskt smör som skulle skänkas till fattiga i Italien i utbyte mot ost hamnade på den tyska marknaden efter en vända i Holland.
Regelverket är som gjort för Europas alla Milo Minderbenders. Tanken är att inget land ska kunna sälja samma inhemskt producerade varor med och utan subvention. Men Irland köper irländsk cheddar. År efter år. Och irländarna är föga tacksamma. I fjol liknade upprörda radio-in-ringare jordbruksministern vid Marie-Antoinette. I stället för "Låt dem äta bakelser" var det "Låt dem äta ost".

Systemet borde skrotas. Det är ineffektivt. Och orättvist. De 7,5 miljoner invånarna i EU:s fattiglapp Bulgarien får drygt 100 miljoner kronor i matstöd. De elva miljonerna i välbärgade Belgien får nästan lika mycket. Ostigt värre. Oaptitligt övermoget.
ledarskribent