När katten är borta dansar råttorna på bordet. Och när Sverige går på semester intar dårfinkarna den offentliga scenen. På DN Debatt skrev i går två kristdemokrater - Annelie Enochson och Alf B Svensson - samt en pastor och en barnläkare att folk-hälsominister Maria Larsson måste stoppa skilsmässorna. De fyras gäng tillhör något som heter Claphaminstitutet, där man också finner kd-politiker som Tuve Skånberg och Lennart Sacrédeus i ledningen. Båda med nära kopplingar till Livets ord.
Kd-kriget mot skilsmässorna är en obehaglig påminnelse om att en högerevangelistisk idérörelse har sina tarmar långt inne på socialdepartementet. Måtte Maria Larsson kapa av dem.
Claphaminstitutet vill göra gällande att de 45 000 barn som varje år går igenom en separation tar så stor skada att lagstiftningen måste göra det svårare att skiljas. Med svepande hänvisningar till "ny forskning" försöker de leda religiöst motiverade irrläror i bevis. Men den offentliga debatten är ingen predikostol. Här finns lite utrymme för svavelosande slarv.
"Ny forskning visar att en skilsmässa är bäst för barnen enbart i de fall det förekommer öppna konflikter med eller utan fysiskt våld", skriver kristdemokraterna. Och det är visserligen sant att familjer så dysfunktionella att misshandel är en del av vardagen bör upplösas illa kvickt. Det tog sin tid för den högerkristna rörelsen att nå den insikten, men det är glädjande att den nu finns på plats.
Men i övrigt faller Claphaminstitutets argumentation lika platt som de kristna förr trodde att jorden var.
Uppfattningen att bara var tredje skilsmässa grundas i bråkiga hemförhållanden och därmed utgör skäl för skilsmässa har knappast det stöd i forskningen som krist- demokraterna, pastorn och barnläkaren vill göra gällande.
Folkhälsoinstitutet, vars rapport artikelförfattarna hänvisar till, skriver i själva verket att forskningsläget är oklart. Men de slutsatser Folkhälsoinstitutet drar är att en separation från den ena föräldern i sig inte behöver innebära problem senare i livet. Det är just konflikterna, oavsett om de leder till våld eller inte, som triggar mental ohälsa i vuxen ålder. Den senaste svenska forskningen på området visar också att en skilsmässa i sig inte har några långtidseffekter.
Det betyder inte att en skilsmässa är någon framgångssaga. Men att i lag försvåra skilsmässor får bara konfliktnivån att eskalera.
Enochson med flera har åtminstone rätt i att barn inte mår bra av att mista kontakten med sin pappa. Men frånvarande fäder är tyvärr ett problem också i kärnfamiljer - och numera är delad vårdnad för övrigt norm.
Om Maria Larsson vill hjälpa familjerna bör hon inte lyssna på Den heliga familjens försvarare. Med sådana vänner behöver familjen inga fiender.
