Lyckliga familjen, avsnitt 104

De såg som vanligt glada ut, alliansledarna, när de i går höll presskonferens på vandrarhemmet utanför Varberg. Deras leenden var stolta och förväntansfulla, som hos kärlekspar i färd att avslöja sina giftermålsplaner.
Allianspartierna månggifte sig visserligen redan för fyra år sedan, men i går förklarade man sig redo att ta det lyckliga äktenskapet till nästa nivå. Närmare bestämt till valet 2010 och vidare.
Att alliansen också inför nästa val ska grupparbeta fram ett gemensamt valmanifest är inte precis någon överraskning.
Beskedet om att partiledarna ska åka buss tillsammans under valrörelsen var lika självklart.
Men överenskommelsen innehåller även intressanta nyordningar som ytterligare upplöser de fyra olika partierna i ett enda.
Bland annat ska en särskild "kommunikationsgrupp" försäkra att alliansen talar med en röst. Och under valrörelsen kommer allianskontor att upprättas i rikets tre storstäder.

Ända sedan tillblivelsen i Högfors 2004 har alliansen varit enigare än enigast. Efterhand har detta faktum nästan slutat imponera, man är ju så van vid det.
Men Mona Sahlins fiaskoartade koalitionsförsök påminner om hur svårt det är att hålla ihop politiska relationer och hur skicklig alliansen varit som klarat alla vedermödor och hållit konflikterna inom hemmets väggar.
Nu får de borgerliga den bekräftelse som klassens duktigaste elev så ofta får klara sig utan.

Varbergträffen har genererat smickrande spaltkilometer illustrerade med bilder av en harmonisk allians. När Mona Sahlin och mp:s språkrör i dag ger sig ut på en egen västsvensk turné kommer det ratade, eller möjligen inte ratade, vänsterpartiet att vara en rosa elefant som förstör showen.
Det mest intressanta med oppositionens är deras relationsproblem

Gårdagens alliansöverenskommelse handlade om samarbetets former, om teknikaliteter. Men huvudsaken är givetvis den politik samarbetet kommer att alstra.
En av de få saker som sas om politiken under gårdagens presskonferens var att "det ska löna sig bättre att arbeta". Det är rimligt. Men extremt uttjatat.
Att ha arbetslinjen som enda politisk vision räcker inte långt. Särskilt inte om alliansen - som dess partisekreterare i går menade i en sällsynt intetsägande debattartikel i SvD - likt Barack Obama vill entusiasmera massorna på internet.
Det är nog trots allt ganska få, förutom Anders Borg, som känner hur hjärtat verkligen dunkar för arbetslinjen.