ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Lööf tar befälet

ANNONS:
Annie Lööf ska nu lära sig två helt nya jobb: att vara partiledare och statsråd. På så sätt har hon en betydligt tuffare uppgift än Håkan Juholt.
Lööf har dessutom byggt upp förväntningar inom partiet om att hon ska närvara mycket ute i Centerdistrikten. Det är svårt att se hur den tidsekvationen ska gå ihop.
Gamla statsråd brukar dessutom påpeka att det tar minst ett år innan man lär sig jobbet ordentligt.
På alla sätt och vis var det därför oerhört ansvarsfullt gjort av Maud Olofsson att kliva av i god tid före valet 2014 så att efterträdaren får tid att växa in i alla olika roller.
Lööfs linjetal på stämman avvek inte från vad hon sagt tidigare, många vackra ord men väldigt lite av politisk substans. Det befäste Centerns plan om att betona sin miljöprofil och då blir valet av statsrådspost avgörande. Om Centern ska kunna ses som ”Sveriges gröna röst” bland väljarna måste Annie Lööf helt enkelt välja posten som miljöminister.
Sanningen är ju att partiernas politiska profiler i alliansregeringen i högsta grad präglas av vilket departement partiledaren chefar över.
Maud Olofssons resa med Centern har haft kursen in mot storstäderna. Inget talar för att Annie Lööf kommer att avvika från den färdplanen, samtidigt måste hon möta den interna kritiken om att resten av landet glöms bort.
När Lööf i sitt Åre-tal säger att ”Det var i skogarna runt Värnamo jag förstod varför vi måste vara rädda om våra omgivningar och vår miljö” är det ett övertydligt försök att knyta i hopp säcken. Och på gränsen till töntigt.
Så fastslår hon att Centern ”inte tänker tiga stilla när många orter, byar och kommuner i Sverige tappar befolkning, service och framtidsmöjligheter.”

Höjda bensinskatter är då ett utmärkt exempel på en av alla de målkonflikter en Centerledare kommer att ställas inför. Och något konkret besked om bensinskatterna ville Lööf givetvis inte ge i Åre.
Lööf har ett starkt mandat i partiet, ingen tvekan om det. Det är också relativt enkelt att säga de rätta sakerna i ett pep-talk på en partikongress. Nu väntar den hårda nya spännande vardagen med alla dess tuffa opinionsmätningar. Möjligen har det redan synts en liten Lööf-effekt, som den nye Centerledaren snabbt varit ute och försökt tona ned. Det är smart.
I vår partiledarfixerade politik är det lätt att glömma vilken central betydelse personerna närmast partiledaren har. De doldisar som viskar goda råd i hennes öra. De Schlingmann-typer som städar upp efter missarna. Annie Lööfs val av medarbetare påverkar därför också hur snabbt hon växer in i jobben som partiledare och statsråd.
För Maud Olofsson tog det flera år innan hon lärde sig partiledarjobbet. Centern må vara ett av världens rikaste partier, men har inte råd att vänta så länge.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: