Socialdemokraterna är nog inte helt nöjda med sitt nya, skämtsamma smeknamn - Louis Vuitton-vänstern - efter debatten om Sahlins dyra väska. Synd att det ska behöva ses som ett öknamn.
Vuitton är ett företag med stolta traditioner av hantverk och design. I långt över hundra år har man tillverkat väskor. Och man har varit mycket skicklig på handel, entreprenörskap och produktförädling: kapitalismens kärna. Det är sådant som skapar välstånd.
Men LO-basen Wanja Lundby-
Wedin bär på ett annat bagage: en falsk Louis Vuitton-väska. Antagligen tyckte hennes pressekreterare att det var skönt att kunna säga att den var fejk. Då slapp man diskussionen om arbetarledaren som förlorat markkontakten med sina väljare. Och ingen brydde sig heller nämnvärt om Wanjas accessoar. "Alla" har väl köpt fuskprylar på semestern.
Lundby-Wedin borde nog slå en signal till fackordförandena på Louis Vuitton-fabrikerna i bland annat Frankrike och höra vad de tycker om den massiva kopieringen. Metoderna för att göra väskorna har inte förändrats avsevärt sedan 1800-talet och tillverkningen är mycket arbetsintensiv. De stora resväskorna kan ta upp till 60 timmar styck att göra.
Europa varken kan eller vill konkurrera med låga löner på världsmarknaden. Däremot med kunskap och design, innovation och tradition.
Visserligen stöder Wanja Lundby-Wedin antagligen ett kinesiskt företag, specialiserat på att plagiera Vuittons look. Sådan industri ger självklart viktiga jobb i fattiga länder, men det är inget schyst sätt att konkurrera med europeiska bolag på. Vågar företag, till exempel svenska, inte satsa stora summor på varumärkesbyggande eller annan kostsam utveckling av sina produkter, för att resultatet snos i en handvändning ligger vårt näringsliv risigt till. Det gäller allt från handväskor till tekniktung industri.
Jämför Vuitton med Bölebyns garveri utanför Piteå. Där gör de portföljer med läder som garvas enligt urgammal metod. Expressen skrev i helgen att Göran Persson har en sådan väska, som i dag kostar 57 000 kronor att köpa. Ett ypperligt exempel på hur man kan ta betalt för exklusivitet och nischad kunskap. Värden som eroderas vid masskopiering. En portfölj som tillverkas av arbetare i Piteå skulle Lundby-Wedin knappast vilja köpa en billig kopia av.
Inte för att det är särskilt synd om det franska lyxföretaget. Men Wanjas fejkväska borde i alla fall väcka en liten debatt i debatten om vikten av att värna immaterialrätten för att kunna utveckla den europeiska arbetsmarknaden. Sahlin ska bära sin rosa lyxväska med stolthet. Däremot vore det inte mer än rätt om LO-basen rodnar lite över sin falska Louis Vuitton.
