Linna Johansson: Vad hände våren 2005?

Publicerad
Uppdaterad
Vad händer inom ROKS nu? Vad kommer den nya ordföranden våga tycka?
Expressen getinglogga
Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Två månader

efter Evin Rubars reportage i Dokument inifrån är det jättetystnaden som plötsligt lagt sig över en debatt där alla ett tag visste vad en ordförande absolut inte får säga. I Expressen på Sidan 4 för ett par dagar sen kunde vi ta del av en den fullständiga utskriften av intervjun som blev Ireen von Wachenfeldts fall. Befriad från Rubars mycket ambitiösa och påhittiga klipparbete var den något annat. Men den var ändå politisk och rejält radikalfeministisk. Det var fortfarande sånt man kunnat bygga ett indignerat avsnitt av Rosenberg på, skriva varnande upprop i Svenska Dagbladet om ett annalkande könskrig och urskuldande nervösa krönikor om att det faktiskt finns andra sätt att idka feminism på. Såhär i efterhand undrar jag: vad hade en ROKS-ordförande egentligen fått svara?

Enligt ROKS

existerar redan ett könskrig och det var inte de som startade det. Det är ett könskrig som utspelar sig när kvinnor tystnar och trippar asrädda hem från busshållsplatsen eftersom det känns som minerad mark då. ROKS vill att mäns våld mot kvinnor ska klassas som ett folkhälsoproblem. När man trycker upp en katalog över porrfria hotell är det glasklar begriplig ideologi till skillnad från den som vill banna porr på samma lösa grumliga grunder som gör att man även bör jaga dokusåpor, löpsedlar och bloggar. I ROKS medlemstidning Kvinnotryck är man exakt, logisk och konsekvent. Den är en utmärkt samtalspartner, att bråka med, låta sig övertalas av, framförallt förhålla sig till. Och enligt den är det fullständigt självklart att en man som slår inte agerar i sin egen bur utan som en del i något större. Nu har Rubar fått tyst på den samtalspartnern. Men våren då något allvarligt hände i den svenska kvinnorörelsen är bara ett påhittat historiskt faktum. Ja, vi kommer att få se ett ROKS som jobbar internt och försiktigt. Och ja, något sorts utrymme krympte definitivt. Köns-maktsordningen är numera suspekt, Rubar har lyckats göra Valerie Solanas SCUM Manifest till något man måste förklara varför man har hemma, ett testa tankar är fult, att överhuvudtaget ha en teori blev för en sekund vansinnigt, hysteriskt och totalitärt.

Men alla

som spår en backlash kan sluta nu. I själva verket var det en tystnad som redan hade brett ut sig långt tidigare. När SCUM Manifest kom ut recenserades den fegt och försiktigt, där varje positivt litet utrop självklart behövde sin bisats som påminde om att detta är satir och inte på riktigt. Våldtäktsdebatten är numera död, utmärkt illustrerad i Katarina Wennstams senaste bok, En riktig våldtäktsman, där tusen små lösa tankar staplades på varann tills slutsatsen var att det kan nog bero på lite vad som helst det här med att tonårsbrudar gangbangas medvetslösa i ett garage av sju killar. Jag tror att den totala förvirringen och fegheten var precis vad som behövdes och här är den nu. Men skulle makt och kön inte funka som kategorier längre? De där parkerna står ju fortfarande tomma. De är supertomma och supersorgliga och så fort det blivit lite mörkare och höstigare och de babbliga uteserveringarna stängt kommer man åter kunna gå i kilometer rätt igenom Stockholm utan att möta en enda kvinna. Till hösten kommer vi att snacka kön igen, vi kommer inte att kunna låta bli och det kommer bli mer än förut för att vi inte gjort det på länge.
Linna Johansson
Linna Johansson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag