Så har paret Reinfeldt gått och gjort bort sig igen. Brottet? Fel kläder.
Veckans debatt om paret Reinfeldts alltför vardagliga outfit vid ankomsten på den kinesiska ön Hainan kom som en fantastisk slutkläm på en enda lång obegriplig kedja av halvdebatter.
Jag är inte ens säker på var det började. Men jag minns nyckelorden. Nåt om platt-tv. Vita tänder. Gyllene Tider. Det handlade kort och gott om vårt statsministerpars alltför dåliga smak.
Makarna Reinfeldt har angripits för klädval, musiksmak, matvanor och fritidsaktiviteter. Som att Filippa är simpel nog att gilla Skagenröra och att Fredrik är svennig nog att träna på SATS.
Inte en enda gång tycktes våra Reinfeldt-kritiker utvärdera sig själva med enkla frågor som: Vad har jag själv i iPoden? Hur klär jag mig? Var tränar jag? Kanske är det på någon annan plats än på SATS.
Men då bor man inte heller i huvudstaden. I Stockholm går man på SATS, dit eller till simhallen,
varken mer eller mindre. Att Fredrik Reinfeldt går på gym säger lika mycket som om han bekände att han äter ostmackor på morgonen.
Men debatten om det smaklösa paret Reinfeldt skulle vidare till varje pris. En miniporträtt i tidningen Amelia där Filippa uppgav att hon bakade mandelmusslor på julen sparkade i gång en serie utfall som jag tror skulle misstas för feministiska. ”Filippa Reinfeldt slår rekord i julporr”, rasade Anna Larsson i Svenska Dagbladet och snart var en rad tyckare med och fäktades.
När herr Reinfeldt senare avslöjade att han faktiskt aldrig sett Filippa baka tyckte man att det kanske var dags att sansa sig. Filippa är kanske bara likt alla oss andra kvinnor helt enkelt klämd mellan en ny och gammal kvinnoroll?
Men det var det ingen som frågade sig. För debatten skulle vidare. Hon har ju så vita tänder. Ler så mycket. Häpet såg jag på hur namnkunniga feminister ägnade stor tankemöda på att sönderdela och häckla en enda kvinna för hur hon såg ut.
Så satt till exempel Jessika Gedin i det TV8-programmet ”Frånvarande” häromveckan och tyckte sig veta allt om Filippa. Gedin menade att Flippa får skylla sig själv för alla eventuella karikatyrer som förföljer henne för det har ”hon styrt jättemycket själv”.
Men det enda tv-klippet faktiskt visade var en Filippa som talade om sitt arbete som sjukvårdslandstingsråd i Stockholm. Då skrattade Gedin över att Filippa kan tro att någon överhuvudtaget är intresserad.
Damned if you do, damned if you don’t. Filippa som hemmafru eller yrkeskvinna? Vi ska visst skratta oavsett.
Saknar de inte empati? frågade sig Gedin vidare i programmet. Och är de ens kära i varandra? Inte direkt, va? Och så vidare. Låter det som ett kladdigt snack? Det var det.
Det insåg också Erik Hörstadius som slutligen kände sig tvungen att försvara sig: ”Det är faktiskt inte bara hårdpolitiken som räknas!”. Programledaren Claes de Faire höll med. Visst ska vi analysera klädval och musiksmak, det är ju där vi hittar ”de innersta driv-krafterna”.
Analys? Nej. Skitsnack brukar man kalla det där tugget då den omtalade bara kan göra fel men aldrig rätt. För var befann egentligen sig våra vänner analytikerna nu när Filippa faktiskt steg ut ur det där flyg-planet iklädd T-shirt och sportbyxor? Ingenstans.
Inte en enda av hennes forna kritiker klev fram och sa att oj, Filippa, vilken kul motbild till ja, hela världens välpolerade presidenthustrur.
