En tioårig flicka är död. Hur kunde det hända?
Det var en diger lista över synder som ortsbefolkningen kunde rada upp när pressen kom till Hofors för att få veta mer om den mordmisstänkta Anders Eklund. Onani i trosor på offentlig plats. Blottning. ”Ville alltid ta på en och komma för nära.” Servitriser på vägkrogarna värjde sig så gott de kunde. Hur är det möjligt? Hur kunde en sådan man röra sig så fritt ute?
Låt mig besvara den frågan: kunskapen för mäns våld är inte större än så här. Inte i Hofors, inte någon annanstans. Ingen som vet, ingen
som kan – ungefär så ser läget ut. Och frågan är om vi verkligen vill veta.
”I flera år har jag predikat att blottare inte ska dömas till böter utan till frivård.
Forskningen visar tydligt att många grova våldtäktsmän debuterat som blottare”, säger psykologen och psykoterapeuten Elisabet Kwarnmark till DN.
Var finns forskningen som visar på att blottning inte har samband med grövre brottslighet? Ingenstans.
Ändå är det vad föräldrar lär ut till sina barn i det här landet.
Jag ska ta ett annat exempel. Det var 2001 som professor Eva Lundgren tillsammans med Jenny Westerstrand och Anne-Marie Kalliokoski efter en undersökning riktad till 10 000 kvinnor kunde presentera helt nya siffror över mäns våld mot kvinnor i det här landet. I ”Slagen Dam”, ett regeringsuppdrag till Brottsoffermyndigheten som
gjordes gällande att knappt hälften, 46 procent, av alla kvinnor fyllda femton erfarit våld och drygt hälften, 56 procent, erfarit sexuella trakasserier.
Det var siffror för obehagliga att ta till sig – på något annat sätt går det inte att tolka de besinningslösa, missriktade attacker som undersökningen utlöste. Flera år senare ägnar till exempel DN:s Hanne Kjöller och SvD:s Maria Abrahamsson fortfarande spaltutrymme åt att håna rapporten.
Varför? Jo, Lundgren, Westerstrand och Kalliokoski hade fräckheten att vidga våldsbegreppet. Till skillnad från klassisk våldsdefinition nöjde man sig inte med bokföra våld som en fråga om sparkar och slag.
Nej, det nya var att inkludera kränkande upplevelser av mer vardaglig natur, som att bli tagen på brösten eller utsatt för verbalt våld. Kort sagt att för första gången ta utgångspunkt i kvinnors egna upplevelser av våld.
Det kallades att bagatellisera våldet, att inte se skillnad på våld och våld. Med en sådan vid våldsdefinition skulle kanske snart allt komma att kallas våld, siade
kritikerna, och därmed skulle vi också missa möjligheten att känna igen det riktiga grova, dödshotande våldet.
Lundgren med flera hävdade något annat, nämligen att det är bara om vi ringar in det mindre våldet som vi kan förstå det allvarligare.
Nu rullas ett fall upp med en sextrakasserande 42-årig man som
erkänt att han mördat två gånger.
Hans förehavanden liknar precis den cocktail av verbala övergrepp och rena våldtäkter som ”Slagen dam” intresserat sig för.
Att det skulle kunna leda till någon upprättelse för undersökningen är väl att begära för mycket – för det är konflikten numera alltför infekterad.
Men om det är något man kan hoppas på efter det tragiska mordet på Engla är det att vi börjar intressera oss för våld – innan det ser ut som på tv.
