Så var det inte längre förbjudet för ammande kvinnor att ta sig ett glas. Men varför tricksar fortfarande livsmedelsverket med siffrorna?
Jag har aldrig druckit mycket sprit. Jag minns knappt när jag gjorde det senast. Ändå kände jag mig trängd när min barnmorska varnade mig för att dricka. För att det uppstod något paniskt, något uppenbart oprofessionellt i hennes ton.
Upprepade frågor om min alkoholkonsumtion trots att jag sa att jag inget drack. Jag fick en numera ökänd broschyr från Systembolaget där kvinnligt alkoholintag generellt fördömdes på tre punkter: det kunde skada fostret, det skulle göra mig ”ful”, jag kunde bli utsatt för övergrepp. Jag sa att jag inte behövde den. Jag uppmanades då att ge den till någon av mina barnlösa väninnor i förebyggande syfte.
Varför liknar mödravården ingen annan vård? Varför är det som att kliva rakt ned i ”Gökboet” där Syster Ratcheds förrädiskt lena röst ljuder genom hela verksamheten?
Är det av omsorg om barnen? Nej. Graviditet är förvisso en riskprocess men inte på det viset som mödravården aviserar. Ann Marie Tung, tidigare förbundssekreterare för Sveriges kvinnojourers riksförbund, uppger att det finns två skeden i livet då en kvinna löper större fara att misshandlas: vid en separation och – vid en graviditet. Men omsorgen om misshandlade kvinnor är fortfarande något som faller på andra frivilliga kvinnors insatser.
Det stränga regelverk som omger gravida och senare ammande kvinnor stavas disciplinering, inte omsorg.
Det är få medicinska fält som inte har en pinsam historia av disciplinering, men att den alltjämt fortgår inom mödravården och senare barnavård har som Nisha Besara skriver i senaste numret av Arena att göra med en exploatering av den nervositet och osäkerhet som blivande föräldrar känner.
När livsmedelsverket nu gick ut och modifierade sina tidigare rekommendationer om fullständig avhållsamhet från alkohol för ammande kvinnor såg det kanske ut som något annat än disciplinering. Det var det inte. Siffran fyra glas vin i veckan har ingen vetenskaplig grund.
Att alkohol och amning är en ofarlig kombination behöver man inte vara vetenskapsman för att förstå, det räcker att behärska enkel huvudräkning. Barnet dricker inte spriten, det dricker sprit som redan spätts ut i en vuxen människas kropp.
Varför är det viktigt att alltjämt disciplinera kvinnor att avstå från alkohol? För att vi lever i ett land där alkoholkonsumtionen är hög. För att samhällets kostnader för sjukdomar och skador, sociala problem, reducerad produktion och livskvalitetsförluster kopplat till alkohol räknas i siffror om 20 till uppemot 100 miljarder per år. En sådan kultur måste intala sig att något görs.
Att projicera större samhälleliga problem på mammor och barn är nu inget nytt. Men i det här fallet särskilt skrattretande. Gravida kvinnor må bli fetare. Men vilka medborgare tror ni är absolut mest restriktiva i sitt alkoholintag?
Den enskilda satsningen på just mammor är inget annat än ett skämt, ett nationellt skämt.
Jag skulle vilja jämföra det med att livsmedelsverket år efter år satsade stora resurser på närgranska alkoholvanorna hos låt säga högpresterande elever på det naturvetenskapliga programmet. Visst är det utmärkt om våra blivande ingenjörer går nyktra genom livet.
Men när ska alkoholproblemet placeras där det hör hemma? Det är fortfarande framför allt män som dricker, medelålders män, och numera också medelålders kvinnor.
