Tänk om Muammar Khadaffi vinner? För några veckor sedan var det inte många som ställde frågan. Diktatorn hallucinerade i tv medan den oppositionella flaggan hissades i ständigt nya städer. Men han är tyvärr inte lika dum som han ser ut. Khadaffi har lyckats hålla ihop merparten av sina styrkor och firar nu framgångar. Efter att ha återtagit Zawiyah, som varit det viktigaste rebellfästet i väst, rör sig Khadaffis styrkor österut. Hamnstaden Brega har redan fallit och om militären också erövrar Ajdabiya, där intensiva strider nu rasar, finns Benghazi inom räckhåll.
Om Khadaffi, med sitt gigantiska ego och minimala respekt för människoliv, lyckas få kontroll över den del av landet som har lett upproret kan en vedergällning av bibliska mått vänta. Vinner han slaget har han dessutom visat sina kolleger runt om i världen att massmord är det mest effektiva sättet att få tyst på dem som kräver demokrati. Både Mubarak och Ben Ali misslyckades med sina fredliga trevare. Om Khadaffi överlever med hjälp av bödelssvärdet kommer historien om den arabiska våren att ändra karaktär.

Samma sak skulle för all del hända om Khadaffi faller med utländskt bistånd. Styrkan i vinterns uppror har legat i deras självständighet och självklart vore det bäst om också libyerna lyckades avsätta sin despot utan hjälp utifrån. Men den uppgiften verkar omöjlig. De improviserade
rebellstyrkorna saknar både utrustning och utbildning, och när bomberna faller från himlen räcker inte mod och övertygelse för att hålla stånd på marken.

Behovet av en flygförbudszon är akut, men diplomatin går i långsamma cirklar. Arabförbundet säger sig visserligen vara positivt till ett förbud men Turkiet, Natos enda muslimska medlem, bjuder hårdnackat motstånd. Framför allt tvekar USA inför risken att förlora soldater i ännu ett muslimskt land.
Att få igenom en flygförbudszon i FN:s säkerhetsråd är förmodligen omöjligt, med tanke på Rysslands och framförallt Kinas starka känsla för diktaturers suveränitet. Om bara USA bestämde sig skulle det kunna gå ändå. I brist på FN-mandat skulle det gälla att samla en så bred koalition som möjligt; arabiska länders deltagande vore förstås omistligt. Därefter är det inte långt från flygbaserna runt Medelhavet till det libyska luftrummet.
Man ska ha klart för sig att ett flygförbud är en åtgärd som varken är lätt eller fredlig. Men att låta en ostörd Muammar Khadaffi göra upp räkningen med sitt folk i blod är inget alternativ.