Socialdemokraterna har skaffat sig en ny integrationspolitik, meddelade Luciano Astudillo, partiets integrationstalesman, och Anders Lago, världsberömd Södertäljepolitiker, i DN i fredags.
Efter självkritisk rannsakan har partiet nu lagt om kursen, skriver duon.
Förslagen innebär delvis att man närmar sig alliansen, inte minst retoriskt: alla förändringar syftar nu till att "stärka arbetslinjen och korta vägen in i jobb". Språkundervisningen ska förbättras och yrkesanpassas och individuella planer upprättas, så att de nyanlända snabbt får "arbete och egen försörjning".
Ett nytt förslag finns dock: Lex Vellinge. S vill skriva om socialtjänstlagen så att det blir obligatoriskt för kommunerna att ta emot flyktingar.
Det är ett bra förslag. Visst finns risken att en sådan lag mest skulle bli symbolisk. I praktiken måste ju de nyanländas bästa sättas i centrum, och det skulle knappast ligga i deras intresse att bussas iväg till en helt avog, sverigedemokratiskt styrd kommun.
Men symbollagstiftningar kan förändra mentaliteten. Exempelvis tog Vellinge till slut intryck när det började storma kring kommunens främlingsfientliga egoism. Snart "smittade" den nya inställningen andra kommuner.
För övrigt är en Lex Vellinge principiellt rimlig. Den skulle klargöra att flyktingmottagningen är ett nationellt åtagande som kommuner inte har rätt att smita ifrån.
Mindre välbetänkt är förslaget om "ansvarsbonus", ett nytt kommunalt utjämningssystem där pengar ska gå från (rika) kommuner med låg flyktingmottagning till mer mottagande kommuner.
Då var Pär Nuders gamla förslag om "solidaritetsbonus", högre statlig schablon- ersättning till särskilt mottagande kommuner, bättre. Men ännu ett utjämningssystem att lägga till det invecklade som redan finns - det är alldeles onödigt trassligt.
I den "nya" socialdemokratiska integrationspolitiken finns också partiets skepsis mot att låta invandrare bo där de vill, representerat.
Efter en månads "obligatoriskt ankomstboende" ska de nyanlända "få erbjudande om så kallat ordnat boende i Migrationsverkets regi".
I princip är det förstås bra att flyktingar får reda på att det finns andra ställen att bo på än Stockholm, Göteborg och Malmö. Men då är det bättre att mindre kommuner med framåtanda får göra reklam för sig än att Migrationsverket ger flyktingar "erbjudanden".
Målsättningen, skriver duon, är att de erbjudna bostäderna ska vara "jämnt spridda över landet, med hänsyn tagen till arbetsmarknad, utbildningsmöjligheter och invånarantal".
Detta förslag doftar mycket av partiets gamla "Hela Sverige"-strategi, som var i bruk mellan 1985 och 1994. Där var också målet förbättrad integration. I praktiken hänvisades nyanlända ofta till bygder där det fanns gott om lägenheter - men inga jobb.
Den modellen bör få ligga kvar på historiens skräphög.
