I veckan förlorade regeringen tre omröstningar i riksdagen. Datalagringsdirektivet bordlades, ett säljstopp av statliga bolag infördes och Sverige fick ett förbud mot transfetter i mat.
I alla dessa frågor ställde sig Sverigedemokraterna bakom rödgrön politik. Nederlagen var förstås nesliga för Fredrik Reinfeldt.
Men en regering som saknar majoritet i riksdagen får finna sig i att emellanåt bli knäppt på näsan. Statsministern verkar tyvärr inte ha insett det.

Förlusterna förvandlade honom från en samlad statsman till en patetisk liten grinolle. I flera intervjuer har han bölat om att de rödgröna partierna svek sina löften om att inte samarbeta med SD, genom att stå upp för sin egen politik. Det är oklart om statsministern även menar att han själv gjort sig skyldig till samarbete i de fall Sverigedemokraterna röstat med regeringen.
Intervjuad i Expressen (18/3) förordar Reinfeldt en praxis där man alltid lägger ner sina röster i voteringen om man inte är säker på att man har en majoritet bakom sitt förslag.
Ska den regeln bara gälla oppositionen? För hittills har regeringen inte haft några betänkligheter med att vinna omröstningar tack vare Sverigedemokraternas plötsliga stöd.

Och konstigt vore väl det. Man kan inte sluta lägga politiska förslag bara för att det finns en risk att Jimmie Åkesson gillar dem. Det om något vore att ge Sverigedemokraterna ett abnormt inflytande. Fredrik Reinfeldt kan inte på fullt allvar mena att oppositionen ska röstskolka, alternativt stå bakom regeringen under resten av mandatperioden, bara för att markera mot SD. I så fall kan man lika gärna befolka riksdagen med robotar, eller lägga ner den helt.
Som ledare för en minoritetsregering är det Fredrik Reinfeldts jobb att skapa majoritet för sina förslag. Detta gjorde han elegant i migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet. Men i de fall han misslyckas duger det inte att slå Jimmie Åkesson i huvudet på oppositionen.

Fredrik Reinfeldt borde besinna sig. Hans tjuriga uppträdande i veckan vore mindre problematiskt om det inte påminde så mycket om maktarrogans.
Reinfeldt gjorde sig känd för sin ödmjukhet. Det är dags för honom att påminna sig om hur Göran Perssons karriär tog slut. Väljarna tröttnade på hans maktfullkomlighet och röstade bort honom.