Av Kubas ungefär 170 politiska fångar har kommunistpartiets ledare Fidel Castro lovat att släppa ett femtiotal. Att sju av dem nu har lämnat Kuba är ett gott tecken, 13 väntas anlända till Madrid idag.
Det var efter förhandlingar med den katolska kyrkan och den spanske utrikesministern Miguel Angel Moratinos som beslutet om frigivningarna kom. Varför händer det nu?
Den ekonomiska krisen slår hårt mot Kuba. Landet är helt enkelt i behov av handel och bättre relationer med omvärlden. Demokratirörelsens arbete - tillsammans med hårda påtryckningar utifrån - ger resultat.
Förhandlingarna skyndades troligtvis på av att dissidenten Guillermo Farinas var nära att dö efter mer än 130 dagars hungerstrejk. Tidigare i år hungerstrejkade sig samvetsfången Orlando Zapata till döds.

Kommunistdiktaturens förtryck mot oliktänkande är vida känt, människorättsorganisationer uppmärksammar allvaret med jämna mellanrum. Trots detta behåller somliga sina ideologiska skygglappar. Eva Björklund, som tidigare satt i Vänsterpartiets styrelse, beskriver fångarna på Svensk-Kubanska föreningens hemsida (Ohlys gamla klubb) som USA-agenter.
Björklund verkar mena att undernärda, sjuka och fängslade regimkritiker har sig själva att skylla. Att en diktatur kallar dessa frihetskämpar för USA-stödda legoknektar är inget som förvånar. Att svenska politiker som lever i frihet gör det är tragiskt.
För kubanernas framtida frihet och välstånd är EU:s gemensamma hållning mot landet viktig. Sedan mitten av 90-talet kräver unionen att Kuba ska demokratiseras. I EU-ländernas avtal med Kuba ställs det krav på förbättringar när det gäller de mänskliga rättigheterna.
Det EU-land som gång på gång försökt mjuka upp EU:s hållning är Spanien, som har omfattande kommersiella intressen på Kuba och därför vill hålla sig väl med styret i landet. Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström, som tidigare engagerat sig för de politiska fångarna, har en viktig roll att spela. Mänskliga rättigheter ska inte förhandlas bort.

Men vikten av frihandel tål också att upprepas. I handelsfrågor har diktaturkramarna i Svensk-Kubanska föreningen helt rätt: Obama och USA borde genast slopa handelsembargot mot Kuba. Embargot är mer kontraproduktivt än något annat. Det har länge gett diktaturen en yttre orsak att skylla landets problem på. Isolering fungerar inte.
De 52 fångarna som ska släppas ser ut att hamna i exil i Spanien. Förhoppningsvis släpps ännu fler. Spaniens utrikesminister talar optimistiskt om en "ny era" för Kuba. En sådan är det ännu inte tal om. Det är för tidigt att ropa hej.
Vi ska handla med Kuba, besöka landet och trycka på för frihet. Det är nu Sverige och EU måste intensifiera stödet för demokratikämparna - inte luta sig tillbaks.