Pengar betyder, tack och lov, inte allt för att bli framgångsrik i väljaropinionen. För om pengar på banken hade varit avgörande skulle ju miljardären Centern ha varit det där 20-procentspartiet som partiets politiker drömmer om.
Efter att ha sålt sin tidningsrörelse är Centern ett av världens rikaste partier. Det är tveklöst en tröst för Annie Lööf dessa dagar att hon åtminstone har en rejäl kampanjkassa, men för att attrahera fler väljare behövs också en tydlig idé om vad Centern vill göra med Sverige. Eller en "affärsplan" som Stefan Löfven skulle ha sagt.
Opinionsmätningar kommer och går och den ena är sämre än den andra för Centern. Problemet är inte någon enskild mätning där partiet hamnat under riksdagsspärren på 4 procent. Minskningen med 1,2 procentenheter i DN/Ipsos septembermätning är inte heller statistiskt säkerställd. Problemet för Annie Lööf är att C parkerat sig stabilt på en bottennivå.
Det är förstås väldigt långt till valet 2014 och mycket oförutsett kommer att inträffa. Men Centern har nu fastnat i den krisfälla som Kristdemokraterna suttit väldigt länge i. Det handlar om en krisstämpel som inte bara sprider missmod i den egna organisationen utan också präglar hela bilden av partiet.
Vad dessa krispartierna anser om olika samhällsproblem framstår inte längre som lika angeläget utan det är krisstämpeln som blir huvudnumret.
Och hur många väljare vill egentligen identifiera sig med ett parti som är i konstant kris? Det är blytungt att vända en nedåtgående opinionsspiral. Fråga bara Göran Hägglund.
Annie Lööf har nu varit partiledare ett år och det står klart att hon inte direkt har rosat marknaden. Än så länge. Men man får inte glömma att hon blev vald med ett oerhört starkt mandat bakom sig i partiet och sitter därmed säkert.
Sedan är det en svår uppgift att samtidigt växa in i rollerna som partiledare och som statsråd. Att Annie Lööf valde att ta Maud Olofssons jobb som chef på det tunga näringsdepartementet framstår i dag som ett misstag. Om Lööf i stället hade valt att bli miljöminister hade hon haft en lättare resa och kunnat vara mer av partiledare och mindre av statsråd.
Ett vanligt krisrecept som brukar skrivas ut lyder så här: Centern måste återvända till sina rötter och bli ett intresseparti för landsbygden. Dessutom måste Annie Lööf tona ned sin liberalism.
Det har hon också gjort, men sanningen är att Centern inte har råd att dra från stan utan måste fortsätta att försöka ragga urbana väljare. Till skillnad från C växer ju storstäderna år för år.
Annie Lööf borde alltså byta jobb och bli miljöminister. Så skulle Centern ha betydligt större möjligheter att profilera sig som det moderna liberala miljöparti man vill vara. För det var väl tanken när Centern valde just Lööf till partiledare? Eller affärsplanen, som Löfven skulle ha sagt.
