Dagens system med politiskt tillsatta nämndemän borde ersättas med en domstolsplikt för alla medborgare, tycker Kristdemokraterna.
"Vi har utgått från resonemanget om verklighetens folk. Det blir ett slags civil värnplikt i domstolen" säger Maria Larsson, partiets vice ordförande till SvD.
Och plikten ska vara stenhård. Enligt Maria Larsson ska dock "cancerbehandling" utgöra ett giltigt frånvaroskäl.
Det är är ett sällsynt korkat förslag från ett parti som säger sig företräda "verklighetens folk." Att tvinga människor att utöva något så ansvarsfullt som att döma i exempelvis komplicerade mordrättegångar innebär ett allvarligt övergrepp mot alla inblandade parter. Känner inte Maria Larsson till innebörden i begreppet rättssäkerhet?
Det krävs nämligen inte speciellt stor inlevelse för att inse riskerna med att tvinga en totalt oengagerad person till domstolsplikt. Vilka uttryck för sitt monumentala ointresse skulle inte Maria Larssons domararmé av tvångsrekryter kunna visa? Sova? Twittra? Förtroendet för det svenska domstolsväsendet skulle i alla fall sjunka som en sten.
Extraknäcket som amatördomare är inte speciellt lönsamt; 500 kronor för en lång dag i rätten är i sig avskräckande. När KD misslyckats med att göra uppdraget tillräckligt attraktivt så tar man alltså till tvånget.
Varför vågar inte KD lyfta själva huvudfrågan: behöver vi verkligen den här sortens amatördomare i svenska rättssalar år 2010? Är det inte dags att göra upp med denna historiska kvarleva? Jovisst.
För det första är det helt absurt att politiker utser sina partikamrater till domare. Det strider mot den grundläggande principen om självständiga domstolar.
För det andra utgör nämndemannainstitutet ett allvarligt förtroendeproblem i fråga om likhet inför lagen. Vill vi verkligen ha sverigedemokratiska nämndemän i tingsrätten där invandrare står åtalade? Eller att SD:s män dömer i flyktingärenden i förvaltningsrätten?
För det tredje är rekryteringsprincipen stötande: det ses som en fördel att inte vara jurist! Samtidigt som KD i regeringsställning inför en lärarlegitimation av "kompetensskäl" så hyllas amatörernas plats i rättssalarna. Detta sagt, måste det dock sägas att Sverige har duktiga nämndemän som under många år skaffat sig erfarenhet och juridiska kunskaper.
För det fjärde kan allmänhetens insyn i rättsprocessen skötas av rättegångsombud med uppgift att bevaka, men inte döma.
För det femte visar erfarenheterna att nämndemännen, de få gånger de har en avvikande mening, hellre fäller än friar.
För det sjätte har dessa dömande amatörer trots allt ytterst sällan något verkligt inflytande över domen. Och det ska vi nog vara väldigt tacksamma för.
Pensionera hobbydomarna. Där har du en viktig valfråga, Maria Larsson.
