LIBERAL 120929
Valfrihetens profeter i näringslivets största intresseorganisation har ett gigantiskt trovärdighetsproblem: man lever inte som man lär.
Svenskt näringsliv och dess vd Urban Bäckström driver konsekvent linjen att individen måste få större - eller åtminstone behålla - friheten att välja olika privata välfärdstjänster. Det kan i den heta vinstdebatten gälla allting från friskolor till äldreomsorg.
Svenskt näringsliv bidrar också till att nyansera debatten; det finns i bästa fall ett egenvärde i att vi faktiskt kan välja bort ett dåligt alternativ i den offentligt finansierade tjänsteproduktionen. Då borde vi också kunna välja bort en usel pensionsförvaltare, men på det området har Svenskt näringsliv ett egenintresse.
Nio av tio svenskar har en avtalspension som fack och arbetsgivare kommit överens om. Den så kallade livförsäkringsutredningen vill att individen ska få större flytträtt när det gäller tjänstepensionen. Möjligheten att fritt bestämma vem som ska förvalta denna pension är i dag begränsad. Det är en absurd ordning då det är vi i egenskap av försäkringstagare som står för den finansiella risken.
Utredaren Tord Gransbo föreslår att det ska bli möjligt att flytta sin premiebaserade tjänstepension från sin tidigare arbetsgivare. Svenskt näringsliv och facken säger absolut nej, vilket bland annat kan förklaras med att Svenskt näringsliv och LO tillsammans äger AMF, en koncern som skulle kunna definieras som en korporativistisk löntagarfond. Och som just förvaltar avtalspensioner. AMF är troligen annars mest känd för att Wanja Lundby Wedin och Urban Bäckström hade noll koll på miljonrullningen till den tidigare vd:n Christer Elmehagen.
Tjänstepensionsmarknaden handlar om gigantiska belopp. Enbart AMF-koncernen förvaltar 390 miljarder kronor. Fack och arbetsgivare försvarar sig med att de kan kapa kostnaderna genom att välja för ett stort löntagarkollektiv. Det är ett märkligt argument. I så fall borde Urban Bäckström också förorda kollektiva upphandlade och tvingade hemförsäkringar. Eller bolån.
Storleken på förvaltningsavgifterna på en marknad med flytträtt vet vi inte heller så mycket om eftersom just stora delar av pensionskapitalet är inlåst. Ökad konkurrens kan pressa kostnaderna. Det finns dock skäl för regeringen att sätta ett tak på de flyttavgifter som bolagen tar ut, annars riskerar flytträtten att bli fiktiv.
Sverige har ett av världens bästa offentliga pensionssystem. Ingen tvingar någon att välja i PPM-systemet. Tjänstepensionerna är något helt annat. De må vara kollektivt framförhandlande, men det är individerna som bär risken och de borde också kunna myndigförklaras.
Utredningens förslag är ett steg i rätt riktning. Att direktörerna på Svenskt Näringsliv vill fortsätta ratta sina löntagarfonder är pinsamt. Men intresset ljuger som bekant aldrig.
