Det är ganska långt kvar till riksdagsvalet 2010, så de nya rödgröna alliansbyggarna har tiden på sin sida.
Det kommer att behövas.
Men det är bara ett halvår till EU-parlamentsvalet den 7 juni och under valrörelsen kommer skillnaderna i EU-politiken att bli väldigt tydliga. Miljöpartiet har gjort sin samarbetsläxa och nyligen skrotat kravet på att Sverige ska lämna EU-samarbetet.
Kvar står en ensam Lars Ohly med sitt utträdeskrav - och en valplattform som påminner om en gammal sunkig nej-till-EU-pamflett från folkomröstningen 1994.
Ett standardargument från Göran Persson och andra ledande socialdemokrater mot att släppa in vänsterpartiet i en s-regering var just partiets nej till EU samt att vänstern var genuint opålitlig i utrikes- och säkerhetspolitiken. Att problemet kvarstår är ett understatement.
I vänsterpartiets valplattform står bland annat följande:
"Högerpolitiken" är fördragsfäst.
"Socialdemokraterna och borgarna är oftast överens i EU och om EU:s långsiktiga utveckling."
EU är "en dålig arena för klimat- och miljöpolitik"
EU är odemokratiskt och "lyssnar nästan alltid på storföretagens lobbygrupper".
Lissabonfördraget innebär ett stort kliv på vägen mot en superstat.
 "Ingen svensk regering, vare sig socialdemokratisk eller borgerlig, har haft några invändningar mot EU:s marknadsfundamentalism."
4 "EU-systemet bygger på samma kapitalistiska spekulationsekonomi som med Wall Street som centrum har skapat den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet."
Så där håller de på vänsterpartisterna, sida upp och sida ned i sitt valprogram för juni 2009. V som i verklighetsfrånvända.

Nej till Lissabonavtalet har varit en paradfråga för mp och vänstern. Men Mona Sahlin och socialdemokraterna, om än något splittrade, står bakom det nya EU-fördraget.
I samband med Lissabonomröstningen i riksdagen 20 november så valde Lars Ohly ändå att skolka. EU-kritikern Marita Ulvskog som toppar socialdemokraternas EU-valsedel röstade ja medan hennes gamla statsrådskollegor som Leif Pagrotsky och Morgan Johansson valde att avstå.
Vänsterpartiet och Lars Ohly vill ha en helt ny ekonomisk världsordning utan EU. Såväl väljarna som Mona Sahlin lämnas på denna avgörande punkt i sticket - alternativet är fullständig oklart då vänsterpartiet "inte vill sätta upp någon färdig modell".

Om nu Sverige plötsligt skulle tvingas följa Lars Ohlys katastrofala EU-politik skulle konsekvenserna bli förödande. Företag och investeringar skulle fly nationen. Räntorna skulle klättra i höjden och kronan sjunka som en sten. Massarbetslösheten skulle breda ut sig.
Det står naturligtvis vänsterpartiet fritt att fortsätta med sin anti-EU-populism.
Vi måste respektera deras rätt att tänka galet, eller hur, Mona Sahlin? Men det inledda samarbetet innebär att tokigheterna legitimeras.