Den rättsliga processen i Oslo är över; åklagarsidan avstår klokt nog från att överklaga. Anhöriga och överlevande har redan lidit nog. Domen är tydlig och korrekt.
Anders Behring Breivik fick som han ville. Rätten dömde honom som tillräknelig och han fick strängast möjliga straff, 21 års förvaring. Norge saknar livstidsstraff, men i praktiken kan det ändå innebära att nyckeln är kastad för gott. Breivik kommer efter avtjänad tid, och var femte år, prövas om han exempelvis utgör en fara för allmänheten.
I Sverige har vi den omvända ordningen: här kan livstid omvandlas till ett tidsbestämt straff. För riktigt allvarliga brott är det att föredra framför den norska varianten.
Men vi kan också lära oss av Norge. Det har gått något av inflation i livstidsstraffet. I början av 1990-talet satt det 30 personer på livstid i svenska fängelser, i dag är det över 160 stycken.
En möjlig förklaring är att vi i Sverige just saknar den möjlighet till förvaring som finns i Norge och att domstolarna därför använder den prövningsmöjlighet som finns när livstidsdömda efter tio år kan ansöka om att få straffet tidsbestämt.
Redan 2002 föreslog politikerna enigt i den så kallade Psykansvarskommittén att också Sverige skulle få en möjlighet till förvaring. Det handlar om livsfarliga individer som efter avtjänat fängelsestraff fortfarande bedöms utgöra ett allvarligt hot. I våras föreslog Psykiatrilagsutredningen samma sak: farliga människor ska kunna låsas in på obestämd tid, men en gång i halvåret prövas om de kan släppas ut.
Att låsa in människor i preventivt syfte är givetvis ett oerhört allvarligt steg, i vissa fall dock nödvändigt. Så görs redan i dag i praktiken. Runtom i Sverige göms i juridisk mening tillräkneliga, men farliga personer på olika rättspsykiska avdelningar.
Frågan om tillräknelighet kom att prägla rättegången mot Breivik. Två rättspsykiatriska utredningar levererade två diametralt motsatta slutsatser. Det är en nyttig påminnelse om att den här typen av underlag kan innehålla mycket av godtycke. Men rättegången visade att Breivik var ytterst medveten om vad han gjort och varför - en konsekvens av hans högerextrema övertygelse.
Inga jämförelser i övrigt, men det finns år 2012 fortfarande kommunister som tror på en väpnad revolution i Sverige. Det betyder dock inte att de själva är beredda att meja ner överklassen på Solsidan. Att ha en sjuk politisk världsbild är inte samma sak som att vara psykiskt sjuk.
Den norska rättsstaten har som en Petter Northug i skidspåren visat en oerhörd styrka. En extremt utdragen rättegång har skötts på ett professionellt och värdigt sätt. Före rättegångsstarten fanns en konstig debatt om att Breivik skulle använda domstolen som en politisk scen för sina extrema konspirationsteorier.
Men det är också rätten för fanatiska terrorister att kunna yttra sig en rättssal som skiljer oss från de samhällen de med våld vill uppnå.
