När fotbollsspelarna i Ängelholms FF närmar sig 15-årsåldern väljs de mest begåvade ut till en elitsatsning.
Så går det till i de flesta ambitiösa klubbar i Sverige och i övriga världen. Toppidrotten bygger på ständig gallring. Enligt Svenska kyrkan är det inte bara orättvist - det är rentav ogudaktigt.
Att satsa på utvalda bollbegåvningar "strider mot kristen människosyn", enligt Gunnar Åkesson, som är komminister i Ängelholms församling. Kyrkan kommer därför inte att fortsätta organisera konfirmationsläger tillsammans med Ängelholms FF.
Att låta 15-åringar få veta att de inte tillhör de bästa i klubben är enligt Åkesson detsamma som att säga att de inte duger. Det är oklart vid vilken ålder Gud och komminister Åkesson tycker det är lämpligt att avslöja för ungdomar att alla inte är lika bra på allt.
Det framgår heller inte vad alla som är besatta av elitidrott ska göra för att bli förlåtna för sitt benägna stöd till en icke-kristen människosyn. Stänga av tv-n?

Gunnar Åkesson är inte ensam inom Svenska kyrkan om att använda Gud och Jesus som slagträn mot människor och företeelser som inte anses tillräckligt politiskt mysiga. Starka krafter inom kyrkan anser att missionen bör vara mer politisk än kristen, nu när så få svenskar tror på Jesus.
I dagarna försöker initiativtagare inom Svenska kyrkan få med sig Sveriges kristna råd i ett "påskupprop" mot sjukförsäkringsreformen.
De vill i Guds namn sätta stopp för utförsäkringarna. Men de säger inte vad de vill ha för system i stället. Om kyrkan vill bli tagen på allvar som politisk kraft borde den också presentera några slags lösningar. Regeringen, som nu ser över reformen, skulle säkert vara tacksam för det.
Det är sant att många utförsäkrade lever under extremt knappa marginaler, och att Jesus enligt bibeln manade till solidaritet med de utsatta. Men de som saknar sjukpenninggrundande inkomst har alltid blivit fattiga av sjukdom, liksom människor utanför a-kassan vid arbetslöshet. Varför har kyrkan inte gjort några upprop för dem?

Sanningen är att om Svenska kyrkan ska engagera sig i orättvisorna på detaljpolitisk nivå finns det ingen ände på de möjliga uppropen, och inte särskilt mycket tid över till Jesus och Gud.
Dessutom kan kyrkans företrädare inte förväntas bli tagna på allvar när de understryker att påskupproret är politiskt, men inte partipolitiskt. En organisation som styrs av kyrkopolitiker kan aldrig med trovärdighet upprätthålla en sådan gräns.
Kyrkan borde göra slut med politikerna. Eller som Jesus sa till fariséerna:
"Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud" (Matt 22:15).