Det hundratalet statsöverhuvuden som dök upp i Köpenhamn i december 2009, för att skriva historia, kommer att hålla sig borta från FN:s klimatmöte i Cancun, som inleds på måndag. Och ska man tro FN:s förre chefsförhandlande, Yvo de Boer, kan det det vara en fördel. Enligt honom ledde toppolitikernas närvaro till att mötet blev "paralyserat. Rykten och intriger tog över".
Resultatet blev hursomhelst en stor besvikelse. Man åstadkom inget bindande globalt klimatavtal att ersätta Kyotoprotokollet med. I stället blev det ett tvåsidigt dokument författat huvudsakligen av USA och Kina. Där erkänner undertecknarna att den globala uppvärmningen existerar och är ett problem samt att ett 2-gradersmål är önskvärt. Men det finns ingen detaljerad plan för hur man ska begränsa uppvärmningen till just 2 grader, inget globalt utsläppsmål och ingen tidpunkt för när världens utsläpp måste börja minska.
Vad som finns är icke bindande löften från enskilda länder och regioner om hur mycket de ämnar minska sina utsläpp fram till 2020.
Några framsteg gjordes dock i Köpenhamn. Den rika världen lovade att hjälpa de fattiga med klimatbistånd och att ersätta länder som motarbetar skövling och bevarar sina skogar.
Något stolt "Cancunavtal" lär det knappast bli. Kina tänker bli rikt, punkt slut, och vill inte lägga band på sig. USA:s kongress är full med fossilälskande fossiler. Den enda vägen framåt just nu är kanske att knåpa på Köpenhamnspapperet, skapa en sorts överenskommelse mellan de länder som vill ställa om.
Det är bättre än ingenting, men långt, långt ifrån nog.
Och en sak lärde oss Sternrapporten: ju senare vi sätter i gång med den nödvändiga omställningen, desto dyrare kommer det att bli.
De som tycker att det är omoraliskt eller otänkbart att förstöra jordens klimat vill förstås ha ett skarpt klimatavtal. En grupp som måste vinnas över är de som främst tänker på ekonomiska värden.
Den berömda "marknaden" avskyr ovisshet. Den vill veta vilka spelregler som gäller. Om marknaden alltmer börjar misstänka - i takt med nya forskningslarm, större medvetenhet bland vanligt folk och oroande naturkatastrofer - att nya, globala regler bara är en tidsfråga, då kommer den att vilja ha besked. Enligt Svenska Dagbladet har sådana röster redan börjat höjas bland investerare.
Och i den konservativa "National Post" blev Nordamerikas konservativa "klimatförnekare" utskällda i en krönika, nyligen. De konservativa som hånskrattar åt de gröna och tror att växthuseffekten är en Greenpeace- och kommunistkonspiration gör bort sig, fastslog Jonathan Kay. Han efterlyste en tillnyktring hos högern, som ju alltid har sett sig själv som kylig och logisk, i kontrast till den "flummiga" vänstern. Nu är det hög tid att inse kalla fakta även om de krockar med dyrkandet av den oreglerade kapitalismen.
En tillnyktring lär nog ske. Frågan är om den hinner ske innan vi kör in i väggen.
