Stefan Löfven har ansträngt sig för att framstå som näringslivets bästa vän. Men i går lär han ha retat upp direktörerna, med sitt utspel om att en eventuell S-regering kan komma att införa könskvoterade bolagsstyrelser.

Herrarna i fråga lär visserligen vara luttrade vid det här laget. Kvoteringshotet har upprepats så ofta och länge utan att förverkligas att det borde vara svårt att ta på allvar vid det här laget. Både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har skapat rubriker genom att öppna för kvotering.

Det är svårt att slå ifrån sig känslan av att ut­spelen handlar om just det - att skapa PR-mässiga rubriker. När en manlig politiker ska visa att han menar allvar med jämställdheten plockas kvoteringsfrågan ut ur rockärmen. Den har blivit symbolpolitik.

Det är givetvis bra att den kompakta gubbig­heten i styrelserummen avtäcks och ­diskuteras. Och det faktum att de kvinnliga leda­möterna har ökat från 6,1 till 23,8 procent på ett drygt decennium beror förmodligen mycket på den diskussion som förts.

Men det är problematiskt att frågan om bolags­styrelserna har fått en sådan särställning. Det finns större bekymmer för jämställdheten, även när det gäller näringslivet.

Ledningsgrupperna i börsbolagen har oftast betydligt större makt än styrelserna och där är kvinnorna ännu färre - bara 18 procent. Företagsledningar är dessutom den naturliga rekryteringsbasen för bolagsstyrelser. Därför borde det talas mer om ledningsgrupper och mindre om styrelser.

Vad är det då som hindrar kvinnorna? Delvis handlar det om svårgenomträngliga manliga nätverk - män som kvoterar in likasinnade. Det svenska näringslivet har all anledning att skämmas för denna kulturs livskraft. Politikerna får gärna kritisera gubbväldet men det vore orimligt att lagstifta mot det. Vi har äganderätt i Sverige och politiker ska inte sköta företagens rekryteringar.

Något politikerna däremot både kan och bör göra någonting åt är de husliga bördor som ofta hindrar svenska kvinnor från att satsa fullt ut på sina karriärer. Här är föräldra­försäkringen en knäckfråga. Kvinnor­na tar ut 77,3 procent av all föräldraledighet och det är ofta under den tiden deras huvudansvar för hushållet grundläggs, medan männen arbetar sig uppåt i hierarkin.

Män måste ta ett mycket större ansvar hemmavid, men det räcker inte. Den som vill göra toppkarriär i dag behöver ofta hushållshjälp utifrån, såvida man inte har en partner som sköter allt hushållsarbete. I det avseendet är det ett problem att vi i Sverige så sällan låter andra ta hand om tvätt, barnpassning, matlagning och så vidare. Därför är rutavdraget en viktig jämställdhets­reform.

Kvoteringshot må vara ett effektivt sätt att positionera sig i jämställdhetsdebatten. Men Stefan Löfven skulle göra mer för kvinnors möjligheter att nå näringslivstoppen genom att omfamna hushållsnära tjänster.