Det är varken snällt eller förståndigt att knuffa omkull en 82-årig man som just ska uppträda i kristenhetens största tv-show. Den kvinna som gav sig på påven i samband med midnattsmässan i Rom beskrivs också som "psykiskt instabil".
Men man kan samtidigt se henne som en av Dickens spöken från svunna jular, en hämnande inkarnation av alla de kvinnor och barn som kyrkan har plågat genom seklerna.
Katolska kyrkans synder illustreras av vad som hände samtidigt som överfallet på påven, vid andra katolska midnattsmässor: ett meddelande gick ut om att ytterligare två Dublinbiskopar har avgått. Detta i samband med en rapport om hur kyrkan hanterat anklagelser om prästers sexuella övergrepp på barn.
Mönstret känns igen från skandaler i andra länder: kyrkan var bara intresserad av att kväva skandaler och rädda sitt rykte. Omsorgen om de drabbade barnen vägde fjäderlätt i jämförelse med kampen för den manliga kyrkohierarkins överlevnad.

Men det är inte bara sexuella övergrepp kyrkan har gjort sig skyldig till. En annan irländsk rapport berättar om tillståndet på katolska barninstitutioner. Förutom pedofili grasserade allehanda former av fysisk och psykisk misshandel. Till och med undernäring på grund av den otillräckliga, undermåliga maten.
Sedan mitten av 1990-talet har katolska kyrkan visat viss sjukdomsinsikt. Men det är en omvändelse under galgen. Först när medier och rättsväsende kunde lista oändliga bevis på övergrepp, vaknade kyrkans samvete - eller så gjorde man bara en ny nyttokalkyl och insåg att det bästa sättet att rädda makt och inflytande var att erkänna sådant som man ändå inte längre kunde dölja.
Men kyrkan har inte bara varit barnens plågoande. Även kvinnorna i alla åldrar har lidit, och lider än. En man som våldtar sin 11-åriga styvdotter får syndernas förlåtelse. Men den 11-åriga flicka som blir med barn genom våldtäkten kan inte räkna med kyrklig medkänsla. Abort är en dödssynd. Hon måste föda sitt barn även om hennes liv riskeras.

Även kyrkans inställning till preventivmedel kostar kvinnoliv. Och den bidrar till fattigdom och sjukdom. Vägen mot förbättrad levnadsstandard i fattiga länder går via kvinnorna. När de får utbildning och makt över sina kroppar, upphör de att föda tjogvis med barn. De får tid över, möjlighet att dra in pengar. Och kvinnor spenderar pengar mer långsiktigt än män. De investerar i utbildning och hälsovård för sina barn, inte i alkohol, bilar och vapen.
Med tanke på hur kyrkan har skyddat pedofilpräster och ursäktat deras "livsstil" är det inte svårt att lista ut vad som hade hänt om präster haft livmödrar. Oönskade havandeskap hade naturligtvis inte tillåtits hindra deras bekvämlighet.
Det är inte snällt att knuffa omkull gamla påvar. Det är mycket bättre att avsätta dem.
Om katolska kyrkan har någon ambition att förverkliga Jesu kärleksbudskap på jorden borde den avskaffa sin korrupta hierarki av självtillräckliga män.
Steg ett är förstås att tillåta kvinnliga präster.