"Kvinnor arbetar hårt och är ansvarstagande. De dricker inte, spelar inte och överger inte sin familj". Det har sagts av den förre ABB-chefen Percy Barnevik, som nu driver biståndsorganisationen "Hand in Hand".
Barnevik har, vad man än tycker om generaliseringar, rätt i sitt påstående. Ges bistånd till män är risken tyvärr stor att de slösar bort pengarna. Bistånd till kvinnor hjälper desto fler; kvinnor tar hand om sina barn och planerar långsiktigt.
Exempelvis är återbetalningsfrekensen bland kvinnor som fått mikrolån skyhög. Pengarna ger helt enkelt effekt och växer.
Flera studier från internationella organisationer - bland annat Världsbanken - visar hur utbildning, hälsoinsatser och mikrokrediter till kvinnor även stärker barnen, familjerna - hela samhällen.

Ett annat sätt att utveckla samhället underifrån och undvika att bistånd fastnar i händerna på en korrupt eller inkompetent elit är att sätta barnen i centrum. Det gör Unicef. "För varenda unge" heter kampanjen som FN-organet driver just nu. I Expressen, som deltar i kampanjen, har läsarna fått del av ömsom vackra, ömsom hemska bilder och berättelser från biståndsarbetet i Haiti.
På den jordbävningsdrabbade ön har Unicef bland satt upp "babytält". Där erbjuds kvinnor med småbarn en fristad från de oroliga - ibland farliga - tältlägren. Där finns värme och gemenskap för mammor som ofta inte har några pappor vid sin sida. Men tälten räddar också liv. Diarré är en av de stora dödsorsakerna i fattiga länder; i babytälten lär sig mödrarna både hur viktig bröstmjölken är och hur man ammar.

När kvinnor får makt och resurser i fattiga länder satsar de framför allt på två saker: sina barns hälsa och sina barns utbildning. Och Unicef har tagit tag också i utbildningen på Haiti. "Skola-i-tält" heter en satsning, en annan heter "Skola i en låda": en låda med svart tavla, vita kritor, pennor, skrivblock och skolböcker.
Unicef är en stand in-mamma. Man hjälper inte bara mödrar och barn, utan alla de barn som varken har mamma eller pappa. Barn som, utan hjälp, hamnar på gatorna. I Haiti är siffran otroliga 300 000 föräldralösa.

Traditionellt har hjälpinsatser hanterats framför allt män emellan. Att flytta tyngdpunkten till kvinnor och barn borde vara ett centralt mål för snart sagt alla hjälporganisationer. Vad gäller nationellt bistånd måste givarländerna trycka på för att förändra lagar och seder som diskriminerar eller förtrycker kvinnor.
Det är inte taget ur luften, utan bevisat av osentimentala ekonomer: länder där kvinnor och barn far illa är länder som har mäkta svårt att ta sig upp ur fattigdom.
Kvinnor och barn först, alltså - för allas skull.