Kraftlöst

Avvecklingslinjen i kärnkraftsdebatten är nu avvecklad. Det är innebörden av oppositionens energiuppgörelse som presenterades på DN Debatt i går. Miljöpartiet och Vänsterpartiet ger upp kravet på att kärnkraften ska snabbavvecklas så att det rödgröna alternativet ska kunna presentera en enad front.
För Mona Sahlin är detta tveklöst en framgång. Hon pressas av fallande förtroendesiffror, ett minskat opinionsgap till Alliansen och kritik från de egna leden.
Så sent som i förra veckans duell med Fredrik Reinfeldt ställdes hon till svars i energifrågan: Blir det en snabbavveckling av kärnkraften som Miljöpartiet vill eller vilka besked har hon att lämna?
Att få MP och V att ge upp sina orealistiska krav var en nödvändighet för Socialdemokraterna. Utan betryggande besked om framtidens elförsörjning skulle man tappa såväl väljarnas som industrins och fackens förtroende inför valet 2010.
Det hade varit öppet mål för Alliansen att anklaga de rödgröna för att hota jobben och för att inte kunna komma överens i en för Sveriges framtid avgörande fråga.

Nu har Socialdemokraterna flyttat det rödgröna alternativet mot mitten och gör det lite svårare för Alliansen att göra en valvinnande fråga av kärnkraften. Men den eniga fasaden har redan tydliga sprickor.
Socialdemokraterna ville i går inte lämna något definitivt besked om hur partiet ser på möjligheten att bygga nya kärnkraftsreaktorer i framtiden. "Det finns ingen anledning att ta ställning till den frågan i dag", sade partisekreteraren Ibrahim Baylan (S) till Ekot. V däremot har gjort klart att partiet vill riva upp den kärntekniklag som regeringen planerar att driva igenom före valet för att möjliggöra en utbyggnad.
Det finns också en stor osäkerhet kring vad uppgörelsen innebär i praktiken.
Kärnkraftens framtid ska prövas varje mandatperiod, heter det. "Det är som att de försöker säga både ja och nej till kärnkraft på samma gång", kommenterade Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg träffande.
Det är motsatsen till den långsiktighet i energifrågan som industrin efterfrågar.

Samtidigt illustrerar gårdagens utspel en paradox i svensk politik. Sakpolitiskt närmar sig hela tiden partierna varandra - inte bara inom blocken, utan också mellan dem. Men i retoriken låter det som om klyftan mellan blocken är djupare än någonsin.
Mot den bakgrunden är det beklagligt att Mona Sahlin så kategoriskt avfärdade Alliansens historiska energiöverenskommelse. Sverige hade behövt en blocköverskridande samling kring kärnkraften.