Det är bara att gratulera Alliansen. En av de största frågorna som splittrat borgerligheten i decennier är löst, när regeringen nu kommit överens om att upphäva förbudet om ny kärnkraft.
Samtidigt har Alliansen satt oppositionsledaren Mona Sahlin i en rävsax. Hon behöver industriväljarna, och industriväljarna behöver kärnkraften för att på lång sikt trygga sina jobb. Men Sahlin tycks slå dövörat till och surrar sig allt hårdare vid den Rödgröna masten, där V och MP står med sin utopiska syn på hur energifrågan ska lösas. Hon kallar uppgörelsen för ”undermålig” och partiets energipolitiske talesperson, Tomas Eneroth, talar om ett ”sabotage” mot förnybar energi som ”hotar jobben”.
Industrin måste hoppas att Eneroth skämtar. På golven vet man mycket väl att en förnyelse av svensk kärnkraft troligen blir nödvändig för att klara konkurrensen med andra länder. Den enorma utbyggnad av till exempel vindkraften som skulle behövas för att ersätta de uttjänta reaktorerna om 20 år är inte realistisk. Att vi fortsätter att satsa på förnyelsebara energikällor är enormt viktigt, men det räcker inte på långa vägar för att täcka vårt energibehov. Dessutom ska man komma ihåg att kärnkraften är ett effektivt och förhållandevis miljövänligt alternativ med låga koldioxidutsläpp.
Mitt i den ekonomiska krisen med nya varsel varje vecka ser det inte snyggt ut att några av arbetarrörelsens främsta företrädare uppträder så naivt. Sprickan inom socialdemokraterna och fackrörelsen i kärnkraftsfrågan liknar allt mer en avgrund. IF Metalls ordförande Stefan Löfven välkomnade i går Alliansens nysatsning på kärnkraften. Även Pappers ordförande Henrik Sandberg är positiv.
Benita Vikström, socialdemokratiskt kommunalråd i Oxelösund och ordförande i nätverket av socialdemokrater i 69 kommuner som står för en mer kärnkraftsvänlig linje, vill också att Sahlin hoppar på Alliansens uppgörelse.
En blocköverskridande enighet i energifrågan är naturligtvis att föredra. Det vore bedrövligt om ett maktskifte 2010 skulle rasera alltihop. Men att döma av tongångarna i går, och Sahlins tidigare sågning av KD:s omsvängning, kommer hon inte att fatta den utsträckta handen. Det kan stå henne dyrt i form av minskat stöd i Socialdemokraternas mest traditionella väljargrupper.
Alliansen har med den historiska överenskommelsen i energipolitiken lagt ännu en besvärlig fråga bakom sig. Äktenskapsdebaclet sköttes visserligen inte snyggt, men kärnkraftsuppgörelsen var desto vackrare. Göran Hägglund och framför allt Maud Olofsson förtjänar beröm som drivit igenom en ny kurs inom sina partier.
Får nu borgerligheten ordning på försvarsfrågan också blir det ännu svårare för oppositionen att framstå som ett mer regeringsdugligt alternativ i riksdagsvalet om två år.
