Det har blivit dyrare och svårare att ta körkort.
Frågar du en politiker varför kommer denne att hänvisa till vägsäkerheten. Det låter ju fint. I går avtäckte dock Martin Ängeby en annan, betydligt fulare verklighet på Expressens Sidan 4.
Han beskrev hur det framförallt är ett starkt organiserat särintresse, Sveriges Trafikskolors Riksförbund, som ständigt driver på för att det ska bli svårare att ta lappen. För dem är den förmenta omsorgen om vägsäkerhet en aldrig sinande guldkälla av fler sålda lektioner och kurser. Och politikerna lyssnar gärna på körkortslobbyn. Det beror sannolikt på deras religiösa övertygelse: nollvisionen i trafiken, enligt vilken ingen åtgärd är för konstig eller meningslös för att genomföras i den heliga vägsäkerhetens namn.
Ta bara introduktionskursen som alla som vill övningsköra med exempelvis sitt barn enligt lag måste genomgå sedan 2006.
Denna trafikskolornas dröm till lagstiftning motiverades från politiskt håll med att 2 till 3 personer i genomsnitt dör varje år i samband med privat övningskörning.
De är som alla dödsfall outsägligt sorgliga, men det rör sig alltså om någon enstaka svår olycka om året. Det finns inget som talar för att man kan utbilda bort den olyckan. Introduktionskursen lär alltså inte rädda några liv i trafiken. Men den har förvisso berikat körskolorna.
En trebarnsmamma som vill köra med alla sina barn måste genomgå samma kurs tre gånger. Vägverket tänkte sig inför den nya lagen att kursen skulle kosta runt 300 kronor. De fick dess-utom befogenhet att sätta ett pristak om körskolorna började ta för mycket betalt. I dag är det inte ovanligt att kursen kostar 800 kronor men Vägverket och Trafikstyrelsen (som numera har ansvaret) har inte gjort något åt det. Det är skandalöst.
Det är högst osäkert om det behövs någon introduktionskurs överhuvudtaget. Om det ska finnas måste den åtminstone vara ekonomiskt tillgänglig för alla. Men det handlar inte bara om att priset ska vara skäligt. Processen måste också vara enkel och smidig. I dag är det så krångligt och tidskrävande att det krävs en engagerad och ordningsam förälder, en typ som långtifrån finns i alla hem.
Det är uppenbart att politiker och myndigheter är mjuka i köttet inför påtryckningar från körkortslobbyn. Och den planerar säkerligen krav på nya lukrativa regler, lagar och förordningar, väl medveten om att politikerna har en tendens att nicka så fort de hört ordet "trafiksäkerhet".
Så länge nollvisionen pockar i bakhuvudet kommer politikerna ha svårt att se logiskt på trafiksäkerhetsfrågor.
