Debatten om stödpaketen i finanspakten fortsätter. Under fredagen hölls ett telefonmöte mellan eurozonens finansministrar för att fatta ett formellt beslut om stöd till Spanien.
Men innan utbetalning av stödlån kan ske måste den tyska författningsdomstolen godkänna den europeiska stödfonden ESM.
Förra veckan meddelade domstolens ordförande Andreas Vosskuhle att beslutet kommer dra ut på tiden och i värsta fall dröja åtskilliga månader.
I september sker omröstning i förbundsdagen om ett andra stödpaket med lån till Grekland. Angela Merkels regeringskoalition skakas av inre motsättningar, och en rad ledamöter har gett uttryck för att de kommer rösta emot ytterligare stödlån.
Oavsett författningsdomstolens beslut råder alltså politisk osäkerhet inom eurozonen. Ett avslag från domstolen skulle ytterligare försvåra en redan svårartad situation.
Så varför har ESM kommit upp på den tyska författningsdomstolens bord?
Eftersom stödpaketen utgörs av pengar från enskilda medlemsländer, innebär de frikostiga ingrepp i ländernas ekonomiska suveränitet. Vad domstolen har att pröva är om sådana ingrepp är förenliga med tysk grundlag.
Oavsett utgång aktualiserar prövningen grundproblemet med författningsdomstolen som företeelse. Fördelarna med en författning är flera. I bästa fall stävjer den maktmissbruk, eftersom folkvalda politiker inte har möjlighet att själva diktera villkoren för sin egen maktutövning eller oöverlagt stressa igenom beslut som kräver eftertanke.
Problem uppstår när politiska beslut blir föremål för juridisk prövning, och jurister utan folkligt mandat som konsekvens ges möjlighet att styra den politiska utvecklingen.
Att framtiden för eurozonen nu kan komma att avgöras i tysk domstol illustrerar denna basala problematik. Om domstolen skulle gå så långt att den inte godkänner stödpaketet, riskerar samarbetet inom zonen i praktiken att falla sönder. Tyskland är den största ekonomin inom samarbetet och står för huvuddelen av utbetalningarna till stödpaketen.
Oavsett om man tycker att en sådan utveckling är önskvärd eller inte, så blir frågan till syvende och sist vad som är att föredra: att folkvalda politiker eller domstolar styr utvecklingen inom EU.
Konflikten mellan författningsdomstolen och Angela Merkels regering har lett till en värdefull debatt om demokratisk legitimitet i Tyskland. Såväl Wolfgang Schäuble som SPD:s partiledare Sigmar Gabriel har indirekt öppnat för en folkomröstning i Tyskland om euroländernas framtida union.
Varför inte? frågar sig den demokratiskt sinnade.
Men ett beslut från författningsdomstolen som underkänner ESM skulle i dagsläget innebära ödesdigra konsekvenser för ekonomierna inom eurozonen och fördjupa den pågående krisen inom eurosamarbetet.
Nöden har, som det brukar heta, ingen lag.
