Hur många gånger ska Irland folkomrösta?
Tills folket har röstat rätt, eller?
På fredag är det dags igen för irländarna att rösta om Lissabonfördraget och denna gång är oddsen för ett ja betydligt bättre än tidigare. I juni förra året var valdeltagandet 53 procent och på 53 procent av valsedlarna stod också ett "No".
Mönstret går igen. 2001 chockade irländarna Europa genom att rösta nej till Nicefördraget; alltså den författning EU använder sig av i dag i väntan på ett besked från Dublin. Året efter arrangerades dock en ny folkomröstning då Irland hade fått ett "tilläggsprotokoll". Och så sade folket plötsligt ja till Nicefördraget. Även nu har EU beslutat om ett specialdokument om "rättsliga garantier" för att övertyga nej-sägarna.
Att just irländarna aspirerar på att vinna EM i folkomröstningar beror på att den irländska konstitutionen kräver det vid fördragsförändringar på EU-nivå. För att ändra denna besatthet av folkomröstningar krävs, jo faktiskt, en folkomröstning.
Ett av nej-sidans paradargument i dag är just att när förra årets nej uppenbarligen inte räknas så är det ett bevis på EU:s demokratiska underskott.
Till saken hör dock att det inte är EU som bestämt att en ny omröstning ska hållas, utan det är premiärminister Brian Cowen och hans regerings beslut. Till saken hör även att den kompromissprodukt som Lissabonfördraget utgör är något som det irländska folkets representanter i EU har varit med och tagit fram.
Sanningen är att det finns knappast något annat EU-land som vunnit så mycket ekonomiskt på EU-medlemskapet som Irland. Europas skattebetalare har under decennier pumpat in motsvarande 400 miljarder kronor.
En förklaring till varför Lissabonfördraget blivit populärt igen (en opinionsmätning har haft 68 procent för ett ja) på Irland är drömmen om framtida EU-bidrag. Många irländare inser att ytterligare ett nej skulle marginalisera landet och skapa osäkerhet om dess framtid inom EU.
Finanskrisen har drabbat Irland stenhårt, arbetslösheten rusar i höjden och budgetunderskotten skenar. Den keltiska tigern mår uselt och i ekonomiskt osäkra tider duger alltså plötsligt EU igen.
Motsvarande scenförändring har vi sett från en annan europeisk önation: Island.
Det mesta talar alltså för att irländarna säger ja på fredag. Men så väntar inte bara EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt på att Tjeckiens EU-skeptiske president president Vaclav Klaus ska plocka fram pennan för att formellt godkänna fördraget. Det verkar dröja. Genom att vänta ut ett brittiskt maktskifte - och den folkomröstning Toryledaren David Cameron lovat britterna - tror sig Klaus kunna sänka det fördrag hans parlament faktiskt har godkänt.
Irländska folket har naturligtvis rätt att rösta hur de vill, men att Lissabonfördraget plötsligt är något som accepteras i kristider visar att folkomröstningar inte alltid förtjänar sin plats på demokratins altare.
