"Ja till framtiden!" lyder Folkpartiets slagord under helgens så kallade landsmöte i Växjö. Alla ni som mer känner för "Ja till apokalypsen!" kan alltså rensa bort FP ur valtankarna.
Nå, liberalismen är en framtidsoptimistisk ideologi - och Jan Björklunds styrkor marscherar i respektabel medvind. EU-valet i somras gick finfint tack vare Marit Paulsen och i onsdags släpptes Cecilia Malmström fram som EU-kommissionär av de eljest så snikna Moderaterna. Folkpartiet har dessutom klarat näringstillförseln i skuggan av Moderaterna bättre än Centern och Kristdemokraterna, som hänger vid fyraprocentsspärren.
Det är med andra ord ett ganska nöjt parti som nu kongressar. Men det är också ett parti som måste hitta valvinnande frågor inför valrörelsen.

Partiet drömmer möjligen om att upprepa Bengt Westerbergs röstvinnande slogan "eget rum på långvården" från 1985. I går kom nämligen utspelet "parboendegaranti på äldreboendet", om äldre pars rätt att bo tillsammans på vårdinstitutioner, även om bara den ena är vårdbehövande. Ett sympatiskt förslag, men kan det sägas tillhöra "välfärdens kärna"? Och med tanke på den ständiga bristen på äldreboendeplatser för vårdbehövande människor borde allt FP börja med en reell äldreboendegaranti för dem.
En annan evergreen från Westerberg-eran är pappamånaden. Men det spåret vill Björklund och majoriteten av partistyrelsen inte följa i. Man säger i sitt yttrande till kongressen nej till en tredelad föräldraförsäkring.
Birgitta Ohlsson och fem andra ledamöter (fyra kvinnor och en man) i partistyrelsen reserverade sig dock mot detta. Det lär bli fajt på kongressen.
Ohlsson har rätt i att Folkpartiet håller på att förlora sin feministiska udd. Över huvud taget har partiets framtoning förflyttats från framåtlutad livsstilsradikal till högerlutande "ordning och reda". Den inriktningen har i vissa stycken varit ett hälsosamt korrektiv till vänsterns "förtidspension åt alla!"-populism och så kallade flumskola. I andra stycken har kravretoriken i sig själv varit populistisk.
Partiets förtjusta kravbatteri mot "invandrarna", som Lars Leijonborg gick i bräschen för, har medverkat till att förgrova integrationsdebatten på senare år.
Vi får hoppas att man inte återanvänder den strategin i nästa val.

Det vore synd med tanke på att FP faktiskt står emot röstfiske på andra områden. Till skillnad från Moderaterna och deras ständiga "lyssnande" efter åsiktsskiftningar i folkhavet, håller Folkpartiet liberalerna sina hjärtefrågor högt, trots att få av dem är kioskvältare. De driver eurofrågan, brinner för EU, internationalism och utvidgning av unionen, insisterar på Natomedlemskap, vill bygga fler kärnreaktorer när det behövs och vill göra upp med las-lagarnas utstängningseffekter för unga och invandrare.
Det är uppfriskande.