Kassa a-kassor

Att bli arbetslös är en tragedi som många svenskar nu genomlever. Poängen med a-kassan är att ens tillvaro inte ska rämna på grund av en uppsägning. Men det är precis vad som nu sker när många a-kassors medlemmar måste vänta på sin ersättning som man väntar på bussar på landsbygden i Indien. Om detta har LO-tidningen rapporterat förträffligt i ett antal artiklar.
Alfa-kassan har en kö på fyra månader, medan medlemmarna i elektrikernas, hotell- och restaurangs, och byggnads a-kassor får vänta i tre. Det innebär ekonomisk ruin för många människor. I högskattelandet Sverige har få egna besparingar. Vi förlitar oss på att försäkringssystemen - som vi betalar så mycket pengar för - fungerar som de ska när vi behöver dem.
Men nu måste arbetslösa som svikits av sina a-kassor uppsöka socialkontoren och genomgå deras ofta plågsamma prövning. Det är inte bara besvärligt för dem, utan också för de människor som verkligen behöver socialtjänstens hjälp. När socialtjänstemännen måste göra a-kassornas jobb drabbas samhällets svagaste hårt.

Hotell- och restaurangfackets a-kassa förklarar de långa väntetiderna med att arbetsgivarintygen man måste skicka in är alldeles för komplicerade. Visst borde processen kunna förenklas. Men intygen förklarar bara en liten del av a-kassehaveriet. Framför allt beror det på att så många människor har blivit arbetslösa under krisen.
Och om inte a-kassorna klarar av sin uppgift när de behövs som mest är de inte mycket värda. Det borde vara en självklarhet att de drabbade får dröjsmålsränta för tiden de tvingats vänta på sin ersättning.

Problemet med a-kassorna är att de till största del finansieras med offentliga medel samtidigt som det offentliga har begränsad makt över dem. Det innebär att kvaliteten och kompetensen varierar a-kassorna emellan.
Samtidigt står ett stort antal människor utanför arbetslöshetsförsäkringen, trots att de är med och betalar den via skattsedeln. Nu hamnar både arbetslösa utan a-kassa och arbetslösa med kass a-kassa på socialkontoren. Den ekonomiska krisen visar onekligen hur viktigt det är att a-kassan blir obligatorisk.
Vidare måste a-kassornas skandalösa väntetider leda till ansvarsutkrävande. Vi behöver en diskussion om medborgarnas ställning i förhållande till trygghetssystemen. Med tanke på hur mycket de kostar borde det vara självklart att man kompenseras när servicen fallerar. Vad är a-kasseminister Sven Otto Littorins besked till de arbetslösa som i dag inte får sina pengar?