Karin Olsson: Nyfiken på: Josefin Brink

Josefin Brink, 39, är riksdagsledamot för vänstern, medlem i arbetsmarknadsutskottet och sitter sedan i somras i partistyrelsen. Som Ohlys inofficiella kronprinsessa kan hon ge en bild av framtidens vänsterparti.
Kan du lita på miljöpartiet vad det gäller arbetsrätten?
- De är inga starka försvarare av arbetsrätten. Definitivt inte. Miljöpartiet är inte ett arbetarrörelseparti. Däremot hoppas jag att de inte är helt hopplösa så att vi ändå kan hitta lösningar.
Vilka frågor kan du inte kompromissa om i det rödgröna samarbetet?
- Att sitta och säga så är alltid vanskligt. Det är inriktningen som är viktig. Men kampen mot arbetslösheten är förstås en hjärtefråga. Samtidigt får man inte glömma bort kvaliteten i arbetslivet. Det finns jättemycket att göra med att demokratisera arbetsplatserna.
Vad tycker du man ska göra åt de låga lönerna för främst kvinnor i vården. Sänka skatterna ytterligare kanske?
- Att sänka skatten höjer ju inga löner.
Men det ger mer pengar i plånboken.
- Får man inte in skattepengar, desto mindre pengar finns det till vården. Det där är en kissa i byxorna-strategi.
Vill du höja skatten för låginkomsttagare?
- Nej, vi är inte intresserade av att chockhöja skatten för dem. Men det är enögt att bara prata om skatter som om det vore en kostnad för den enskilde - skatter är också en gemensam investering.
Du är kritisk mot arbetsmarknaden med många vikariat och behovsanställningar. Kan du förstå att arbetsgivare tycker att det är en för stor ekonomisk risk att tillsvidareanställa?
- Nej, det förstår jag faktiskt inte. Vinsten att ha människor anställda är ju större än kostnaderna, annars skulle ingen ha någon anställd.
- Förr stod man vid hamnen och väntade på ett påhugg, nu sitter man och väntar vid telefonen. Det beror inte på att Las är fel, utan på att arbetsgivare allt oftare utnyttjar möjligheten att kringgå lagen.
Vad kallar du dig för typ av vänster?
- Vad kallar du dig för sorts liberal? Är det något du funderar mycket på? Jag upplever att man avkrävs ett svar på detta när man är vänster, men inte om man är liberal.
Det är synd, för jag tycker det känns märkligt att alltid bli ihopklumpad med allt från konservativa till nyliberaler...
- Okej, men det finns en konstig föreställning om att det är en stor diskussion inom vänstern vad man kallar sig.
- För mig är svaret fullständigt självklart: jag är demokratisk socialist och feminist.
Trots många intervjuer med dig framgår sällan din klassbakgrund.
- Mina föräldrar var grundskolelärare. Men de är nog inte så där grundmurad medelklass, men ja, en medelklassfamilj.
Som feministisk profil, vad är det värsta du vet med liberala feminister som jag?
- Som vänsterfeminist ser man också jämlikhetsperspektivet och liberaler missar ofta det. Avdrag för hushållsnära tjänster är ett klassiskt exempel. Det löser inte den skeva arbetsfördelningen, utan är sätt att köpa loss den konflikten från vissa välbeställda.
Nyligen var du med i boken "Femmes of power" där du avbildas under rubriken "Parlamentarian pinup". Svenska Dagbladets Per Gudmundsson undrade om du släppt strippstången, men vilka var reaktionerna från gammelfeministerna i partiet?
- Inga negativa reaktioner alls, förutom från Per Gudmundsson. Jag tror han har lite problem med kvinnor överlag och feminister i synnerhet.
- Det finns en vanföreställning om en massa otäcka gammelfeminister och förfärliga moralistiska häxor, som är ganska tröttsam. Det betyder inte att jag håller med alla feminister, särskilt inte vid frågor om sexualitet.
Hur stort kan vänsterpartiet bli?
- Hur stort som helst förstås. Jag är optimist.

Av Karin Olsson
karin.olsson@expressen.se