Foto: HENRIK JANSSON
 Foto: HENRIK JANSSON
Karin Pihl

Vill vi verkligen höra Morgan Johansson sjunga?

Publicerad

Kulturpolitik är något annat än kultur. Det är inte sossarna som har ansvar för att förmedla ”den nya bilden av Sverige” genom konsten.

Kultur är jätteviktigt. Fråga vilka politiker som helst och det är vad de kommer att svara. Vem är emot konst, musik och litteratur? Klart det ska satsas! Faktum är att regeringen lägger ganska mycket pengar på kultur. För 2017 har kulturminister Alice Bah Kuhnke lyckats skrapa ihop 7,6 miljarder kronor. Men alla är inte glada.

På DN Debatt skrev i förra veckan inte mindre än 29 kulturpersonligheter, däribland Ola Larsmo och Henrik Schyffert, att Socialdemokraterna har gett upp sitt bildningsarv. Kulturpolitiken skulle inte få tillräckligt med utrymme under S-kongressen, ansåg de, och varnade för att mörka krafter kan komma att ”lägga vantarna” på kulturområdet.

För att vara kulturpersonligheter är de märkbart bra på att tala politikerspråk. Artikeln är full med visionära begrepp. ”Konstens villkor kan inte skönjas ens vid horisonten”, beklagade de poetiskt. Kulturen behövs för att människor ska ”mötas” genom ”berättelser”.

Och visst är det sant att bildningstanken har varit en grundsten i arbetarrörelsen. Likaså idén om att alla människor ska ha möjlighet att ta del av konst och musik. Kulturpersonligheterna gör dock ett stort misstag: De blandar ihop kulturpolitik med kultur.

Skilj på kultur och kulturpolitik

Sossarna pratar för mycket om jobb och säkerhet, skriver de, och anklagar S för att missa frågan om ”vilka vi är och vill vara". Men det har väl inte sossarna ett ansvar att svara på? Det är väl inte upp till, säg, Morgan Johansson att förmedla ”berättelserna om det nya Sverige” genom konstnärliga uttryck? Sådant ska väl författarna göra?

Bara tanken är absurd. Sveriges samlade gråsossar svarar på frågor om livet, döden och möten mellan människor. Det låter inte direkt som en föreställning som säljer slut på en kvart. Och man kan ju hoppas att de som leder landet inte har tid med att ordna studiecirklar.

Kulturpolitik sätter lösa ramverk och handlar inte – eller bör åtminstone inte handla om – vad kulturen ska innehålla. När det kommer till politisk konst som vill ha offentliga bidrag får man väl vara lite pragmatisk. Menskonsten och runstenarna får samsas om pengarna så gott det går. Men exakt vad som ska skrivas och sjungas ska politiker inte ha så mycket åsikter om. Och det vore helt orimligt att utforma en statlig kulturpolitik som syftar till att motverka ett visst riksdagsparti, hur konservativt och dumt man än anser att det partiet är.

Kulturpolitiken ska inte bekämpa ett parti

Nej, kulturpolitik handlar om betydligt tråkigare saker, nämligen om kulturstödssystemens infrastruktur. Och här finns givetvis mycket att diskutera. Har den decentraliserade kultursamverkansmodellen, som den dåvarande regeringen sjösatte 2009 och som innebär att regioner och landsting tar större ansvar för kulturutgifterna, fungerat väl? Hur fungerar samspelet mellan civilsamhälle, näringsliv och det offentliga? Hur slår förändrade momssatser mot olika sektorer?

Inget av detta nämns i kulturprofilernas debattartikel. Det är inte så konstigt, för det är få som blir eld och lågor över den kulturpolitiska ”portföljmodellen”. Men kulturmänniskor kan inte räkna med att politikerna ska göra deras jobb. Om kulturen behövs mot mörkrets krafter är det väl bara att ni själva börjar jobba? Och om det är högre bidrag ni är ute efter kan ni väl skriva det rakt ut.

 

Karin Pihl är fristående kolumnist på Expressens ledarsida 

 

Läs också:

Sluta bygg alla dessa DDR-klumpar till hus

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Karin Pihl är fristående kolumnist.

Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag