Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN
 Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN
Karin Pihl

Vem som helst är inte våldtäktsman

Publicerad

Myterna kring sexualbrott försvårar det förebyggande arbetet. De flesta brott sker faktiskt inte i hemmet.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Jämställdhetsminister Åsa Regnér vill minska kriminalitet och mäns våld mot kvinnor genom att arbeta med ”våldsförebyggande arbete för att motverka destruktiva normer kopplade till maskulinitet”. Resonemanget är typiskt.

I debatten kring vålds- och sexualbrott finns ett antal myter som ständigt upprepas. En av dem är att det enbart är samhällets normer som orsakar våldtäkter. Men den främsta missuppfattningen, som av någon outgrundlig anledning sprids av en del feminister, är att hemmet skulle vara den farligaste platsen för kvinnor att vistas på. Att den typiske sexualbrottslingen inte är ”någon som lurar i mörka gränder”, utan en helt vanlig kille, är ett mantra som ofta återkommer.

Räknar man alla våldsbrott mot kvinnor blir siffrorna så klart annorlunda. Hustrumisshandel tenderar ju att ske i hemmet. Men ser man endast till sexualbrott är bilden en annan. Nära 60 procent av den här typen av kriminalitet sker på allmän plats, jämfört med knappt 20 procent i hemmamiljö. Och i sju fall av tio är gärningsmannen helt okänd för offret, enligt Brå:s trygghetsundersökning från 2015.

Givetvis ska man inte förminska det faktum att många ändå utsätts för övergrepp i sin egen lägenhet, av någon de känner. Men det är ändå häpnadsväckande att diskussionen om brott mot kvinnor så ofta hamnar på en abstrakt nivå. Som om samhället vore ett seminarierum.

Släng ut folk som inte kan bete sig

I fjol, då medierapporteringen var tät efter ett antal uppmärksammade sexualbrott på svenska musikfestivaler, slogs nästan rekord i att komma med irrelevanta lösningar på allvarlig kriminalitet. RFSU menade att det är lärare och inte poliser som har i uppgift att förhindra våldtäkter och rikspolischefen delade ut ”tafsa inte-”armband.

Men alla är inte lika obegripliga. På Expressen Debatt (11/7) nämner företrädare för UNF och IOGT-NTO något som borde uppmärksammats för länge sedan: alkoholen. En berusad person har mycket svårare att kontrollera sina impulser, och våldtäktsmän tenderar att lida av brist på självbehärskning.

Men UNF:s förslag – att erbjuda fler nyktra dryckesalternativ och att skapa utrymmen på festivalerna där alkohol inte är tillåtet – är antagligen inte särskilt verkningsfulla. Många festivaler har redan ett separat område för dem som vill dricka, och man kan ju inte direkt förbjuda folk att lämna baren. 

Dessutom är det tråkigt att straffa den oskyldiga majoritet av alla som gillar kombinationen musik och öl. Sverige har redan väldigt strikta generella regler kring alkohol. 

Särskilda kvinnoavdelningar, nej tack

Däremot borde vakter bli bättre på att plocka ut enskilda som är överförfriskade. Trots restriktiv alkohollagstiftning är den svenska toleransen förvånansvärt hög för folk som ragglar runt i ett dyngrakt tillstånd. Alla som vill ta ansvar för sina medmänniskor borde dessutom markera om någon i omgivningen blir för berusad.

Det är enskilda män som våldtar. Psykologiforskningen har en ganska klar bild av dessa människor: de är aggressiva, har dålig självkontroll, överkonsumerar alkohol och droger och förnekar sitt beteende. 

Men det är knappast en generell beskrivning av män. Inte heller är detta samhällets förväntningar på hur män ska bete sig. Att införa särskilda kvinnoavdelningar på festivaler är därför överilat. Likaså är abstrakta diskussioner om maskulinitet troligtvis inte särskilt effektivt. För att minska sexualbrott krävs en konkret bild av gärningsmännen, och konkreta lösningar.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Karin Pihl är fristående kolumnist.

Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag